Laura, kan man nog säga, är den som halkade in i vår familj på ett bananskal. Margareta ville ha en fodervärd till Laura och jag kan inte påstå att jag var särskilt nödbedd. Som den första flickan, blev hon givetvis fort familjens prinsessa. Vacker som en dag och med en fantastiskt uttrycksfull blick, känner jag mig oerhört priviligerad som fått möjlighet att ta hand om Laura. Meningen var att Laura skulle få bli mamma, men ödet ville annorlunda, och det känns oerhört tragiskt. Jag tror att hon skulle blivit en fantastisk mamma till vackra barn. Nu lever hon istället som en lycklig kastrat och är till väldigt stor glädje för familjen. Glädjande är det också att Laura har fått väldigt fina bedömningar på utställningar och varit nominerad vid flertal tillfällen.

Med tre äldre kastratpojkar och senare även en liten tjej har Laura fått lära sig att det vill till att ha skinn på näsan. Med stor pondus är det hon som dikterar villkoren för kattfamiljen. Hon är tuff men rättvis. Lika pliktskyldigast som hon tvättar storebror, lika glatt leker hon med lillan. Är det sedan någon som uppför sig opassande är hon inte sen att tillrättavisa.

Laura är en mycket förståndig katt som vet att anpassa sig i olika situationer. Det är en styrka inte minst i utställningssammanhang.