Här tänkte jag skriva om lite av varje i katternas och min värld.
Inte varje dag kanske, men ibland när vi har något att säga.

2007

25/12 2007
God fortsättning önskas alla våra kattvänner!
Ritchie har provat på att ligga i julklappskartonger och Love, som är lite rund i modellen, fastnade i sin kartong. Jag fick hjälpa henne ut, men först var jag förstås tvungen att fotografera hennes dilemma. Stackars liten, hon satt verkligen fast. Ritchie visste inte hur han skulle hjälpa henne, men han gjorde goda försök.
Jag hade räknat med mycket kattbus under julklappsöppnandet igår kväll. Både Ritchie, Love och Paris gillar ju att busa. Katterna uppförde sig dock exemplariskt. De låg och sov, eller satt en bit ifrån och tittade på vad vi gjorde. Ingen lek i papperet och inget trampande runt på bordet bland klappar, glögg och godis :-) Som vanligt lade vi papper och snören direkt i en stor skräpsäck. Jag är livrädd för att någon av katterna skall tugga i sig snöre.

Juldagen, det är en skön dag när man inte behöver göra någonting om man inte vill :-) Tänkte jag kunde ta en liten stund och skriva några rader här i dagboken och berätta om hur vi har det här i Bollebygd. Ute ösregnar det, så inte är det mycket julkänsla precis, men det kan man ju aldrig räkna med i vår del av landet. Personligen tycker jag att det är ganska skönt när det är temperaturer ovanför nollstrecket, även om det innebär mycket fukt och väldigt grått. Jag är en s.k. "urgöteborgare" när det gäller vintervädret ;-) Gärna snö och sol, men inte kallare än -5 grader. Vill man åka skidor och njuta av mycket snö så kan man åka på vintersemester. Pernilla, storasyster Pia och barnbarnet Michelle har gett sig iväg till stallet en stund. Ljómi, vår islandskille, behöver sin motion oavsett väder och juldag. Igår på julafton fick han vila sig. Det blev bara julkramar, morötter och knäckebröd. Farmor hade, som vanligt, gjort julpaket med godis till honom.

Nu är det snart lunchdags. Tomtegröten står på spisen och i väntan på att den skall bli färdig spelar tjejerna, som nu kommit hem från stallet, Trivial Pursuit med farmor. Många skratt hörs från dem :-)

14/12 2007
I dag är det ett år sedan Aurora somnade in. Fotot på henne står mitt på bordet idag och lyktan brinner på hennes och Jasmines grav utanför huset. Det är tomt efter våra vackra flickor och det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Jag tror att katterna gör det också. Aurora höll mig alltid sällskap när jag åt frukost. Under året som gått har de andra katterna turats om att ta hennes plats vid frukostbordet. Idag var det Ritchie som låg på tidningen när jag försökte läsa den :-) Det känns som om katterna kommit överens om att hjälpas åt så att jag ska slippa känna mig ensam vid frukostbordet. Jasmine brukade ligga på soffans armstöd bredvid Dennis och gosade gärna ner nosen i hans tröja när hon låg där. Nu är det Juniora som tagit över den rollen. Melaina försöker också ge så mycket kärlek hon kan. Hon brukar komma upp när jag sitter i soffan och placerar sig med halva sig på mig och halva sig i soffan och börjar spinna högt. Paris, Love och Ritchie kommer och går. De har inte tid med så långa gosstunder när de är i lektagen. När Ritchie ska sova kommer han gärna och knôr ner sig så nära oss han kan. De är så kloka! Love har inte träffat Aurora och Ritchie har inte träffat varken Aurora eller Jasmine, men jag är säker på att de andra katterna berättat för dem om mormor/mamma/syster/moster/kompis. Vi pratar ofta om Aurora och Jasmine så katterna har också lärt känna dem genom oss. Jag är alldeles övertygad om att djuren förstår vad vi säger och att de därför bör behandlas med samma respekt och ödmjukhet som vi behandlar oss själva och andra människor - eller åtminstone borde göra.

Här vid datorn behöver jag heller aldrig vara ensam. Just nu är det Lillen och Love som ligger mellan tangentbord och skärm. Katterna är så roliga när de kommer upp på skrivbordet. De vet att jag lyfter ner dem på golvet om de är i vägen , så de skyndar sig att lägga sig ner och vara så platta som möjligt :-) Bra strategi - vem har hjärta att neka dem när de verkligen försöker göra sig osynliga?

Häromdagen köpte jag en julgran. Det är en liten konstgjord gran med lampor, glitter och röda kulor. Vi ställde den ovanpå bokhyllan, förhoppningsvis utom räckhåll för katterna. Med superbusiga Love och Ritchie i huset vore det vågat att ta in en riktig gran :-) Jag kan tänka mig att den skulle vara jätterolig att klättra i och alla kulorna skulle säkert snabbt hamna på golvet :-)

Hoppas alla som läser detta får en skön och avkopplande helg! Slut för idag - tack för idag :-)

9/12 2007
Tiden går så fort! Det är redan en vecka sedan utställningen i Kungälv. Love fick väldigt fina bedömningar av sina domare, men något annat var förstås inte att vänta. Hon är ju så fin! Det var roligt att träffa många kattvänner igen och väldigt roligt att höra att så många tycker att det är roligt att läsa min dagbok. Kram till er! Det var ju 60-talstema på utställningen, men jag får säga att jag var lite besviken över att så få hade antagit utmaningen. Jag hade trott att åtminstone 50% skulle vara 60-talsstylade.

Här hemma är det lugnt igen, efter en del oro. Ritchie, vårt "randiga" charmknippe, som normalt är väldigt matglad, ville helt plötsligt inte äta i onsdags. Ingenting jag bjöd på passade. När han också på torsdagsmorgonen ratade maten, så blev det en utflykt till vår veterinär Per, som tyckte att det kändes som om något främmande fanns i tarmen. Röntgen visade dock inget särskilt och Ritchie fick ligga kvar under dagen. Det blev bl.a. dropp, Losec, B-vitaminer och kontrast. Inget stopp någonstans, som tur var. På eftermiddagen var Ritchie piggare och fick komma hem igen. På kvällen åt han lite av blötmaten jag bjöd på, men bara om jag lade den i små klickar på golvet! Likadant var det på fredagen - mat skulle serveras direkt på golvet! Snacka om knasiga idéer! I går, lördag, var allt som vanligt igen. Mat går numera utmärkt att äta från tallrik! Bus och lek står också på schemat igen, så nu är lillkillen helt återställd efter vad det nu var för olämpligt som han tuggat på. Ritchie är den busigaste och påhittigaste lilla katt vi haft i huset. Lena säger att han säkert har det från sin mamma Tiramisu :-) Tugga sönder hushållsrullar är roligt och dra ut allt toalettpapper från rullen är också kul ;-)

Vad har mer hänt i veckan? Marie Picasso vann Idol 2007. Heja, Marie!!! Jag har hållit tummarna för henne ända från början. Hon har en helt fantastisk röst! Grattis Marie och lycka till med din sångkarriär!

Jag roade mig häromdagen med att plocka fram Ragdollstandarden och gick igenom Ritchie utifrån den. Bortsett från ögonfärgen och pälsfärgen så uppfyller han standarden väldigt bra :-) Förhoppningsvis kommer han att få visa upp sig för första gången på NERKs utställning i januari. Håll tummarna för att vi kommer med :-)

28/11 2007 - nästan midnatt
Denna fantastiska katt! Love, alltså. Hon är nu nybadad och går omkring såååå vacker - ser ut som en fluffig gräddboll! I duschen tycker hon att det kunde gå lite fortare, men hon hade ett otroligt tålamod med mig när jag fönade henne. Ingen katt i familjen har legat på rygg i mattes knä och låtit henne föna magen i 30 minuter! Och sedan ytterligare 30 minuter blås på ryggen. Det är utställning i Kungälv till helgen och Love skall vara med båda dagarna. Hon går fortfarande i Juniorklass 6-10 månader. Det är lite svårt att tro att "lilla" fröken bara är 8 månader när hon väger över 4,5 kg! De andra katterna har med intresse följt bad- och fönproceduren. De har hållit sig runt Love och matte - Lillen närmast, som vanligt. Han skall ju alltid vara så nära matte som han kan - så ofta som möjligt. Lille Ritchie ligger inte långt efter i "följa-matte-leken". Han är aldrig långt borta heller. Med risk för att bli tjatig: Det är så härligt att ha dessa ljuvliga katter runt sig. Aldrig någon risk att man känner sig ensam! Godnatt!

22/11 2007
I morse hittade jag Love sovande i tvättstället :-) Hon lyckas alltid locka fram ett leende på mina läppar och en varm känsla inuti. Ja, det är förstås inte bara Love som lyckas med det. Lille Ritchie är också en stor glädjekälla. Han har en aldrig sinande fantasi när det gäller lekar och bus och en stor portion charm. Han är en av de vackraste katter jag sett! Vi är så stolta över honom här hemma! Sedan har vi ju resten av gänget, alla med sina egna personligheter. Melaina, mjuka, snälla Melaina, som tar hand om alla och bara måste vara ute på altanen en stund varje dag - även när det är kallt eller regnar. Flisan brukar hålla henne sällskap ute. Flisan, ja. Hon är lite olycklig nu när hon bara träffar Pernilla en kort stund på eftermiddagarna under de här veckorna när Pernilla är ute på praktik. Men att sitta på mattes skrivbord med nosen nästan mot min näsa är mysigt förstås. Lillen är alltid Lillen. Han har mitt hjärta i sitt speciella grepp. Han har ju nästan vuxit upp i mitt knä. Vackra, vackra Paris är också en av älsklingarna. Hon är så mjuk och behaglig i sitt sätt. Man kan luras att tro att hon är mesig, men hon kan säga ifrån till de andra katterna om det verkligen behövs. Askungen är också mycket vacker och nästan alltid mycket godissugen. Hon brukar springa efter mig till köket och jama och försöka övertyga mig om att det är dags för KitBits. Många gånger varje dag säger jag till henne att hon får vänta till det är läggdags. Bara då blir det ju KitBits till dem som tycker om det. Sist, men absolut inte minst, är det Juniora kvar att nämna. Juniora, vår mycket speciella dam. Hon är väldigt trevlig och kelsjuk för det mesta. Hon sätter dock sina egna gränser, som det gäller att vara observant på. Men respekterar man henne och tar henne på rätt sätt så är det inga problem alls. Man kan t.o.m. lyckas med att klippa klorna på alla fyra tassarna - utan paus ;-)
Ljómi, vår islandshästkille, får jag inte glömma. Han är en snäll, härlig och godmodig häst. Kommer alltid direkt när vi ropar på honom och är nyfiken på allt och alla runt omkring honom. Nu, sedan hästarna börjat få fri tillgång på hösilage, är han inte lika pigg på att bryta sig ut för att söka mat på andra ställen. Han lever i tron att gräset är grönare på andra sidan ;-) Med sin vackra vita bläs kan man se honom även när det är riktigt mörkt ute. Han är lycklig i sin värld med sina fyra kompisar, tre islandsston och en shettisflicka. Jag tror ändå att han saknar Totte ibland. Det gör jag i alla fall. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknaden gör fysiskt ont och tårarna rinner ofta över. En sådan klok personlighet tror jag aldrig att jag kommer att möta igen. Han gick ju rakt in i hjärtat från första stund och har stannat kvar där. Jasmine och Aurora har ju också lämnat stora hål efter sig hos oss. Jag är säker på att katterna minns dem och saknar dem. Dennis säger att det är alldeles tyst i hans huvud sedan Jasmine försvann. Han har dragit slutsatsen att hon hela tiden kommunicerade med honom, fast han inte förstod vad hon sade. Ligger nog mycket i det, tror jag!
Sorgen efter ens vänner är tung att bära, men trösten är att veta att de inte behöver lida mer. Tror att de är med oss och håller koll från den andra sidan.
Människofamiljen och människovännerna är också så skönt att ha! Tack alla för att ni finns!

'Det är en sådan förmån att få vara frisk och få uppleva glädjen med allt omkring sig. Under åren har det varit många ledsna stunder och många jobbiga kamper att kämpa. Att stå bredvid och vara stark när nära och kära lider och dör har inte varit lätt. Säkert är det därför som jag inte orkar lägga min energi på en massa negativa saker, som att ha synpunkter på allt och alla, prata en massa och styra och ställa med andra. Tyvärr är det många som gör det runt omkring i livet och världen. Så länge jag är ärlig och kan stå för mitt liv, vad jag säger och gör, och inte gör illa någon annan, så mår jag bra och är nöjd. Att försöka se det positiva i livet i stället för det negativa gör livet lättare att leva.

12/11 2007
Livet går vidare här hos oss i Bollebygd. Dagarna blir kortare och kortare och nu är det också riktigt kallt ibland. Huh! För mig skulle det gärna få vara plusgrader och snöfritt hela vintern.

Förra helgen var jag i Orlando och jobbade. Det var mycket jobb och lite sömn och jag var inte utanför hotellet från det jag kom på fredag kvällen till dess jag åkte hem på måndagsförmiddagen. Så kan det vara ibland, men jag gillar verkligen mitt jobb och klagar inte, även om det varit skönt att kunna njuta lite av det vackra sommarvädret och de fina omgivningarna. Kanske har jag möjlighet att få ser mer av Florida vid något senare tillfälle. Så det blev ingen shopping den här gången. Det enda jag hade med mig hem var tre tomma vattenflaskor (norskt källvatten), som jag bara måste ha för designens skull + några tidningar och ett litet apelsinträd, som jag köpte på flygplatsen. Katterna blev som vanligt glada när jag kom hem. De var tvungna att följa mig och kolla vad jag hittade på en lång stund. Till slut insåg de att jag inte tänkte ge mig av igen och lade sig att sova sin vanliga förmiddagsskönhetssömn.

"Lilla" Love har hunnit bli 7 månader och väger nu 4.300g. Stor är hon alltså redan och hon är väldigt bra i typen och blir hela tiden allt bättre. Vad skall det bli av denna vackra tös! Det är spännande att följa hennes utveckling. Hon har ju många vackra katter att brås på. Klicka här för att se hennes stamtavla.

Pernilla ser vi inte mycket av nu för tiden. Oftast bara en stund på eftermiddagarna när hon kommer hem och tar hand om vår islänning, Ljómi. Pernilla är ute på en 8-veckors praktikperiod och för att slippa gå upp tidigare än i ottan, så sover hon hos sin pojkvän under veckorna. På helgerna är de oftast här. Det är jag glad över för det är väldigt tomt utan dem i huset. Lillen klagar högljutt varje dag när inte Pernilla är hemma. Han sitter utanför hennes dörr och ropar på henne långa stunder. När Pernilla äntligen kommer hem så är Lillen lycklig. Så fort hon sätter sig i "sin" fåtölj så kommer han och skall knô sig ner hos henne.

Vi har en ny katt i huset! Han heter Ritchie (S*Regnbågdockans LoveMiracle Ritchie) och är husse Dennis nya kärlek. Jag måste förstås erkänna att jag också är väldigt svag för en här vackra lilla katten! Husse kallar honom "Morris", eftersom han morrade varje gång någon av våra katter kom i närheten av honom de första två dagarna när han kommit till oss. De andra katterna tittade förvånat på honom när han morrade. Nu hör vi bara spinnande från Ritchie! Han är en väldigt mysig liten kattkille men mycket energi och stor livsglädje. Love och Paris leker gärna med honom och de andra tittar på när ungdomarna jagar varandra runt i huset. Ritchie är en s.k. nonpointad Ragdoll. Han skall förhoppningsvis ge oss ytterligare en generation av blivande RainbowDolls. Hans mamma är S*Hvenhildas Tiramisu och pappa är Dollsndudes Spirit Boy to Migörs. Med dessa båda vackra och vältypade katter, så är det inte konstigt att Ritchie har väldigt bra Ragdolltyp. Håll ögonen öppna på utställningarna framöver och välkomna att hälsa på Ritchie.
Tack Lena och Mirjam för att vi fick möjligheten att ha Ritchie här hos oss! Vi är mycket stolta över den goa pojken och lovar att sköta om honom på alla sätt.

22/10 2007
Sitter här på måndagförmiddagen och försöker skriva. I dag har Askungen bestämt sig för att det är hennes uppgift att "hjälpa" matte vid tangentbordet. Att ligga mellan skärmen och tangentbordet och spinna är ju OK, men just nu sitter hon vänd mot mig med nosen i mitt ansikte. Det är inte lätt att jobba då :-) Med höger tass klappar hon mig på kinden samtidigt som hon pratar och spinner för fullt. Jag försöker låtsas att jag inte förstår att hon försöker säga att hon gärna vill ha något godis att äta. Askungen är den enda av våra katter som "tigger", utom när det serveras räkor förstås :-) *--*++ (Askungen hälsar med dessa fina tecken ;-)

Helgen som gått har varit en väldigt trevlig och mycket lärorik helg helt i kattens tecken. SVERAK hade anordnat ett två dagar långt seminarium i Göteborg med mycket intressanta föreläsningar. Susan Little pratade om ärftliga sjukdomar, uppfödning av friska katter, dräktighet, forlossning mm. Lorraine Shelton delade med sig av sina kunskaper när det gäller färg, mönster och temperament. Karin Lisager lärde oss mycket om kattens tänder, bl.a. vikten av att borsta tänderna på våra katter. Marina Walström belyste de juridiska aspekterna kring kattägande och kattungeförsäljning. Omar Abdurahman från Statens Jordbruksverk berättade om de införselregler som gäller. Eva Porat var också med, så säkert kommer det ett reportage i Våra Katter så småningom. På det stora hela var det ett mycket bra program som SVERAK, tillsammans med sina sponsorer Royal Canin och Sveland, ställt samman. Tack alla arrangörer! Jag är mycket glad att jag kunde vara med denna helg. Hoppas att detta blir ett återkommande arrangemang. De som inte kunde vara med gick miste om mycket, tycker jag.

12/10 2007
Oj, vad tiden rusar iväg! Nu har hösten verkligen kommit på riktigt. Soliga vackra dagar med hög luft omväxlande med väldigt grå och regniga dagar. När solen skiner får man passa på att njuta också av de vackra höstfärgerna. Här i Bollebygd har det varit flera nätter med frost redan. Skrapa bilrutor på morgonen är inte roligt. Nu har Dennis plockat fram sladden till motorvärmaren så jag slipper skapa om jag bara kommer ihåg att sätta i sladden på kvällen :-)

Förra veckan var både upp och ner. Roligt var att jag äntligen tagit tag i mat och träning och gått ner två kilo. Fler kilon skall försvinna! Jag har beställt nya glasögon, det är ju också roligt. Mindre roligt var att min bil gick sönder och jag blev av med 13.500:- helt oplanerat. Inte kul alls! Mindre roligt, och mycket oroligt, var att Dennis hamnade på akuten i söndags och fick tillbringa natten och halva måndagen på hjärtintensiven. Som tur var så visade alla prover, röntgen och annat att allt var OK med hjärtat.

Love blev sex månader förra veckan. Hon är väldigt fin och blir bara bättre och bättre. Dessutom är hon supertrevlig och bara spinner och spinner. Vikt på födelsedagen: 3.750 g! Tack Mirjam för vår vackra och charmiga tös!

Den här veckan har varit lite lugnare och det känns skönt. Kattungarna har vaccinerats och besiktigats och idag har jag levererat dem till deras nya hem. De bor nu hos Ida och Anders i Partille och där gissar jag att de kommer att bli väldigt bortskämda. Ida är syster till Emma, som tillsammans med Daniel delar hus med Rose och Murphy från vår förra kull. Tack Ida, Emma, Anders och Daniel för att ni delar era hem med våra "barnbarn". Det är guld värt att få så fina hem till sina kattungar! Tack också till er andra som har Dockgårdare - jag är jätteglad att katterna har det så bra hos er!

Paris tycker nog att det är lite tomt när ungarna flyttat. Det tycker jag också. Det brukar ta några dagar att vänja sig när småttingar flyttat hemifrån.

Nästa helg är det dags för Sveraks seminarium i Göteborg. Det skall bli väldigt intressant, och säkert mycket lärorikt, att vara med där.

27/9 2007
Idag är det en bra dag! Lena och jag har varit hos veterinären och ultraljudat Ritchies och Cozys njurar. Till dem som bekymrat sig över att deras mamma Tiramisu bara har en njure och har haft synpunkter på att vi använt Tiramisu i avel, kan vi nu lämna det glädjande beskedet att båda killarna har två fina friska, helt normala njurar! Det har varit tråkigt att på omvägar höra hur man pratat om detta. Ingen, säger ingen, har varit tillräckligt "rakryggad" för att framföra sina synpunkter direkt till Lena eller mig. Uttrycket "Sköt dig själv och skit i andra", ligger nära till hands för mig.
För Lena och mig har det känts helt naturligt att ta beslutet att använda Tiramisu i avel. När det gäller medicinska frågor väljer vi att ta råd av veterinärer. Två erfarna veterinärer, båda specialister i kattens sjukdomar, har helt oberoende av varandra lämnat sin syn på detta. Den ena är veterinären som gjorde ultraljudet och det andra är min veterinär sedan drygt nio år tillbaka. Honom litar jag på till 110%. Båda säger ungefär så här: "Katten klarar sig alldeles utmärkt med en frisk njure. Att bara ha en njure är inte att betrakta som njurfel. Den njuren som finns är ju helt normal. Att bara ha en njure är inte ärftligt. Att bara ha en njure är inget hinder för avel." Det känns bra att idag ha fått bekräftat att veterinärerna hade rätt! Veterinären som ultraljudade kattungarna idag hade för övrigt samma åsikt, som de andra två, när det gäller avel på katt med en njure.

Ritchie charmar alla som träffar honom. Han är ju så vacker! Det är extra roligt att han som är den icke maskade av bröderna är den som har den bästa ragdolltypen. Han är helt otroligt bra! Cozy är också fin, men han är inte lika bra typad som Ritchie just nu. Vi hoppas nu att Ritchie växer upp och kan bli pappa till fler vackra icke maskade ragdolls, eller Rainbowdolls, som vi hoppas att de skall komma att heta i framtiden.

Småflickorna här hemma har nu hunnit bli tio veckor. De är lite blyga av sig, men samtidigt väldigt nyfikna förstås. Typmässigt är de väldigt fina, precis som mamma Paris var i samma ålder. Det är hon ju fortfarande :-)

24/9 2007
Jag har just suttit en stund i soffan och haft min lunchpaus. Lillen och Melaina har hållit mig sällskap, som vanligt, medan resten av gänget sover sin middagssömn nu. Är man det minsta stressad så blir man alldeles lugn efter en stund i katternas närhet. Det är en obeskrivlig lycka och en verklig förmån att ha dessa underbara katter omkring sig!

I lördags var Martina, Helena och Anja här och hälsade på. Det är Martina som har adopterat Denise och Gianna. Jag är så tacksam över att de har fått det bästa hem man kan tänka sig. Denise har blivit som en "ny" katt sedan hon kom till Martina. Hon trivdes ju aldrig med alla katterna här hos oss. Tack Martina för att du delar ditt liv med flickorna!

Kattungarna mår bra och växer som de ska. De har mycket fin typ och det skall bli roligt att följa deras utveckling.

16/9 2007
Idag skulle min morfar tyllt 107 år! Jag blir glad varje gång jag tänker på honom. Han var den bästa morfar man kunde ha. Han heter Mauritz, men alla kallade honom Moje. Han var en av flygarpionjärerna i Sverige på 1920-talet och hade så mycket spännande att berätta. Flygarna på den tiden var verkligen riktiga äventyrare och många av dem ramlade ner med sina flygplan. Det gjorde min morfar också, men han blev "ihoplappad" och levde till han blev 89 år. Han har lärt mig mycket om livet och jag minns honom med tacksamhet och glädje.

Registreringspapperna för våra två kattungar är nu inskickade till Sverak. Lill-Jasmine och Cat deluxe blir namnen i stamtavlorna. Småtjejerna växer och utvecklas på alla sätt. I tisdags morse tyckte de att de var stora nog för att få tillgång till hela rummet. Lill-Jasmine var den som först äntligen lyckades ta sig över kanten til babyhagen, men inte lång stund efter att hon lyckats så var även lilla "Seal" öven kanten :-) Så fort jag lyfte tillbaka dem in i hagen, så tog de sig ut igen :-) Så det var bara att ställa mat, vatten och låda utanför hagen, så att småtjejerna kom åt den. Eftersom jag var på väg att hälsa på min vän Viktoria utanför Jönköping, så hade jag inte tid att plocka ner hagen just då. När jag skriver det här så är det full galopp runt rummet, upp och ner i fåtöljen och in under skrivbordet. Nosa på mattes fötter är spännande :-) Det är en verklig lycka att få uppleva kattungar växa upp. Och det känns så positivt att veta att de kommer att komma till bra hem. Dessa småflickor skall få flytta tillsammans. De kommer att bo hos Ida och Anders och där kommer de att få det lika bra som Rose (foderkatt) och Murphy har det hos Idas syster Emma och hennes Daniel. De är lika "kattokiga" allihop :-)
Ewa och Yvonne var här igår och hälsade på. De var mycket nöjda med kattungarnas typ och skulle hem och hälsa Kenzo att han har två fina små flickor här. Både Ewa och Yvonne föll också för Love. De som egentligen inte gillar paddor! Men, som sagt, Love är svår att motstå :-)

Det blev en vädligt trevlig dag hos Viktoria. Det är alltig en upplevelse att komma till henne. Hon är otroligt duktig med sina händer och gör de finaste teddybjörnar man kan tänka sig. Hon gör också porslinsdockor, både antika reproduktioner och moderna dockor. Fantasin hos Viktoria tar aldrig slut så varje gång jag hälsar på så finns det massor av nytt att titta på.

På tal om Rose, så har det inte varit någon rolig vecka. Rose var hos hane i maj, men blev bara skendräktig. I mitten av augusti fick hon livmoderinflammation. Trots behandling med antibiotika + homeopatiska Pulsatilla, så fick Rose tillbaka sin livmoderinflammation. I stället för att låta henne bli inlagd och genomgå en tuff behandling + äta antibiotika ett tag till, så valde Emma och jag att låta Rose bli en glad kastrat. Ingen av oss ville låta Rose lida för att hon absolut skulle bli mamma. Vi kunde ju inte vara säkra på att det skulle bli några kattungar efter behandlingen. Det är tråkigt för Emma och Daniel, som sett så mycket fram mot att snart få ha små ulltussar i sitt hus. Nu får de vänta ett tag till. Det är inte alltid det blir som man önskar.

Kattungarna har fått sin första vaccination den här veckan. Dock har jag inte plockat fram avmaskningsmedlet än. Jag brukar bara avmaska kattungarna en gång innan de flyttar, eftersom jag anser att kattungar, som är innekatter och vars mamma och kompisar också är innekatter, inte behöver avmaskas alls egentligen.

Glädjeämnen finns förstås också. Love t.ex. Förra helgen hade Västsvenska Kattklubben utställning i Mölndal. Lilla Love har visat upp sig igen. Liten och liten, hon väger redan 3.5 kg och tävlar fortfarande i ungdjursklass! Domarna var mycket nöjda med henne. Hon har en mycket bra ragdolltyp och ett helt underbart temperament - hon har ett gott självförtroende, är mycket nyfiken och bara spinner. På söndagen var hon nominerad och fick två röster i panelen! Det blir spännande att se hur stor Love kommer att bli.
På lördagen blev S*Dockgården's Beamish Premier. Grattis! Han tog certifikatet i konkurrens med en annan blå kille. CH S*Dockgården's Laura tog certet. Dessutom blev hon BIV i konkurrens med fem andra bruna kastrater. Hon är grann den tösen! Grattis! EP S*Dockgården's Dennis var också med. Han fick sitt hederspris båda dagarna. Det är roligt när han är med - han är så lik sin mamma Aurora.

Alla våra katter är till stor glädje för oss. Lillen med sin önskan att alltid vara nära. Han följer mig troget runt i huset om han är vaken. När jag varit ute och kommer hem så ligger han nästan alltid på dörrmattan och sover. Är han inte där, så kommer han springande när man kommer. Hans sätt att "knô" sig mellan Dennis och mig i soffan varje kväll är så härligt. Han ska bara ligga mellan oss även om han nästan inte får plats. Och så ska han ha kill på magen! Då spinner han högt, högt! Han och Melaina är lite extra tighta nu när både Aurora och Jasmine är borta. Melaina har tagit över tvättandet av Lillens öron och ansikte och det verkar han tycka är helt OK. Melaina är en sådan snäll och positiv katt. Ibland bestämmer hon att hon är en "knäkatt" och då har man ingen chans att protestera. Hon bara lägger sig och där ligger hon ;-) Paris är så mjuk och go i sitt sätt och hämtar sig bra efter ungarna. Hon låter dem fortfarande snutta lite och hon tillbringar långa stunder liggande mitt på golvet hos ungarna. Hon pratar och kurrar och lär dem förmodligen en massa saker de bör kunna. Askungen, som nästan alltid kommer och vill ha mat, Juniora som skall ha allting på sina egna villkor och Flisan, som mest är Pernillas katt - alla gör oss så glada!

4/9 2007
Redan september! Det känns i luften att hösten är här. Vart tog sommaren vägen egentligen? Ja, säg det. Men saker man inte kan råda över är det ingen idé att lägga energi på fundera över. Det är ju bara att acceptera och ta ett steg framåt och hoppas på att nästa sommar blir mer sommarlik.
Jag har just kommit hem från Wien. Där var det förstås lite varmare, ca 22 grader, och det var alldeles lagom. Så mycket sightseeing blev det inte, men det var inte så många år sedan jag var där senast. Det var visst 2003, räknade vi ut. En extra trevlig utflykt gjorde vi i alla fall. Vi tog oss upp till Grinzing, vinodlarstadsdel i utkanten av Wien, där vi drack av senaste vinskörden på en trevlig Heurigen. Rekommenderas! Annars var det mest jobb.

30/8 2007
Jasmine har nu varit borta i nio dagar och det gör ont varje dag. Nästan 9½ år tillsammans gör att det känns väldigt tomt. Jasmine var ingen "vanlig" katt. Hon tänkte och kände och pratade med oss på sitt eget sätt. Alla som träffat Jasmine vet vad jag menar. Jasmine förstod allt vi sade till henne och blev sårad och ledsen om man glömde bort att ge henne den tid hon ville ha. Hon sträcke fram tassen hos veterinären när blodprov skulle tas, hon slutade spinna när veterinären bad henne, hon åt bara ur skålen med det magra fodret efter att jag sagt till henne att det var specialmat bara för "Miss Universum".... Jasmine hade två samtal med en djurkommunikatör, som när hon talade med Jasmine, inte kände oss och katterna. Hon heter Britt-Marie och är nu en av våra bästa vänner. Så småningom skall jag lägga ut dessa samtal här på sidan så att den som är intresserad kan få läsa. Rysningar och undringar utlovas! Då får ni också svar på varför husse brukade kalla Jasmine för Miss Universum.

Hos Lena är allt bra med kattungarna. Richie, som är en s.k. Rainbowdoll, har otroligt bra Ragdoll-typ. Det är bara ögonfärgen och pälsfärgen som inte stämmer med Ragdollstandarden. Richie äter torrfoder och blötmat med god aptit, men Cozy tycker fortfarande att mammas mat är bäst :-)

Tiramisu ligger nu med i SRCs hälsoregister. Kanske är hon en Ragdoll trots allt :-) Hon har ju blivit mamma till en maskad och blåögd liten pojke, en äkta RAG. Jag ser fram mot dagen när Tiramisu, och hennes vackra nonpointade släktingar, kommer att kallas Rainbowdolls. Då får de en egen rasstandard och vi kan ställa ut dem utan restriktioner. Förhoppningsvis blir det om några år.

I vår barnkammare går utvecklingen vidare. Tvillingflickorna är nu drygt sex veckor och har lärt sig springa. De ser väldigt bra ut i typen båda två. Båda flickorna tog sig en smakbit första gången de fick smaka torrfoder. Jättegott! Vatten är också gott att lapa och vad lådan skulle användas till tog inte lång tid att förstå. Tänk att kattungar lär sig direkt, medan hundvalpar måste tränas under lång tid. Än så länge håller småttingarna sig i sin hage, men i nästa vecka skulle jag tro att de klättrar över kanten och tar över hela rummet. Eftersom jag delar mitt kontor (Kattóret kallas rummet) med dem så kommer jag att få mycket hjälp vid datorn. Förra kullen lyckades skicka iväg tre anmälningar till ett seminarium. Email var kul! Vi får väl se vad dessa kommer att hitta på. Namn har de äntligen fått. Det är J-kullen så den lilla blå blir naturligtvis en Jasmine. Den bruna har jag ett namn på, men vill gärna få OK från hennes kommande matte och husse innan jag lägger ut det här.
Paris tar moderskapet med ro. Hon brukar ligga på klätterställningen och övervaka sina små från ovan. Det ser så roligt ut när hon ligger där och kurrar och pratar med ungarna.

Love växer snabbt. Hon väger nu 3.2 kg. Hon har en lång, tung, typisk Ragdollkropp och ett fint huvud. Humöret är rena drömmen. Hon spinner så fort man tittar på henne. Att hon är en Ragdoll har hon ingen aning om. Härom morgonen klättrade hon rakt upp i gardinen! Hon är busigare och tuffare än de andra har varit, möjligen undantaget Melaina. Hon har också sitt härliga sätt och kan hitta på vad som helst utan att fundera. Det blir spännande att se hur hennes framtida ungar kommer att bli!

I morgon bär det iväg på jobbresa till Wien. Förhoppningsvis är det lite varmare där än här. I förrgår morse hade jag tjockt med is på bilrutorna och fick använda all min kraft för att kunna skrapa bort den. Frost redan i augusti. Huh!

22/8 2007
Sitter här mitt i natten med tårarna trillande nerför kinderna. För knappt två timmar sedan, kl. 22.50 den 21 augusti, somnade vår älskade Jasmine in. Hon blev 9 år, 5 mån och 5 dagar. I fredags eftermiddag började Jasmine kräkas och när hon till slut inte åt eller drack så tog vi henne till veterinären i söndags. Hon blev röntgad och man tog prover, men kunde inte säga var felet låg. Jasmine fick komma hem över natten och i går morse var hon tillbaka hos veterinären igen för fortsatt utredning med bl.a. kontraströntgen. Man fann inget som kunde förklara kräkningarna och en operation var det enda som kunde visa varför Jasmine fortsatte att kräkas. Operationen gjordes på tisdageftermiddagen. Den visade på inflammerad bukspottskörtel. Jasmine vaknade inte riktigt efter operationen utan lämnade oss för att bli en kattängel tillsammans med Aurora. Så nu har vi två älskade katter på andra sidan. Saknaden efter Jasmine kommer att bli stor. Hon betydde mycket både för katterna och oss människor i familjen. En klokare katt kommer vi nog aldrig att få glädjen att träffa. Nu får vi försöka tänka positivt och glädja oss över att vi fick leva tillsammans med Jasmine i så många år. Tack, älskade Jasmine, för att vi fått dela vårt liv med dig! Trots att man vet att det kommer en dag när man måste skiljas från sina djur, så är man inte beredd. Men det är väl tur att man inte vet i förväg. För Jasmines skull får vi vara glada att det gick så fort.

Kattungarna här hemma har hunnit bli fem veckor. De har börjat vara vakna lite mer nu och skuttar omkring och leker och busar. Mamma Paris är en cool mamma. Hon tycker att det är väldigt skönt att kanten på kattungelådan fällts ner. Det är mycket bättre plats för matning och tvättning av busiga ungar nu. Jag har fortfarande inte kommit på några bra namn, så än så länge gäller "Seal" och "Blue".

Lilla Love fortsätter att glädja oss med sin aldrig sinande energi. Hon sprider sin livsglädje till oss alla. Det kan behövas lite extra nu ett tag. Det är fantastiskt hur mycket glädje alla katterna har att ge! Jag är så tacksam över att få ha dem i mitt liv.

12/8 2007
Har just kommit hem efter en trevlig utställningshelg i Varberg. Utställningen var väldigt välordnad på alla sätt. Assistenter fanns från början, bedömningarna startade tidigt och panelerna kom igång mycket tidigare än man är van vid, igår kl. 15.00 och idag kl. 14.00! Ni som brukar ställa ut vet att detta är mycket ovanligt, om inte unikt! Jag har i alla fall aldrig varit med om att få lämna en utställning redan kl. 15.30, som idag. Tack Ras och Huskatten! Jag hade bara lilla Love med mig, så blev det två trevliga och avkopplande dagar. Love fick mycket fina bedömningar båda dagarna, igår blev hon t.o.m. NOM i konkurrens med tre andra fina små bebisar :-) Även om jag själv tycker att Love är väldigt bra i typ, så kändes det väldigt positivt att få det bekräftat domarna. Lilla (inte så liten förresten, hon väger 2.6 kg nu vid 4 mån ålder) Love tog det hela coolt trots att det var otroligt varmt i utställningshallen. Katterna orkade bara ligga still och sova. Människorna orkade knappt röra sig heller.

Det var ju ett tag sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte haft energi till det. Dennis har haft fyra veckors semester med regn nästan varje dag. Inte blev det mycket av de dagsturer vi tänkt oss att göra, men det har varit skönt att "göra ingenting" också! Ingenting och ingenting, förresten, vi har ju firat Dennis 60-årsdag och det har förstås inneburit en del planering. Även om vi beställde all mat färdig så finns det ju en del att göra ändå. Tänk att "gubben" fyllt 60! Det är ingen som tror! Tack alla som var med och firade med oss och gjorde Dennis dag till ett fint minne!

Under semestern har vi också fått kattungar. Paris har fått sin första kull. Vi har nu två fina flickor på 3½ vecka här hemma, en blå och en brun colourpoint.
På tal om kattungar så mår Lenas två småkillar jättebra. De utvecklas fint och växer så det knakar. De är redan fem veckor. Killarna har fått sina namn, Richie Blackmore och Cozy Powell, efter medlemmar i bl.a. rockbandet Rainbow. Richie är en icke maskad bruntabbymitted, s.k. Rainbowdoll (XLH n 04 22/RAG) och Cozy är en röd mitted (RAG d04), en helt vanlig maskad Ragdoll med blå ögon. Kanske kommer det att visa sig att han också är tabby.

Katterna och jag har varit iväg på vår årliga bilutflykt till veterinären för vaccination. Det är en rolig resa! Alla katterna packas in i alla transporter och väskor vi har och så åker vi de ca tre milen till vår veterinär. Den här gången hade jag satt Askungen i en transportbag med blixtlås på ovansidan. Jag lastade in alla katterna i bilen och gick in för att hämta plånboken och som tur var så stängde jag bildörrar och baklucka. När jag kom ut så satt Askungen ovanpå en av transporterna och såg jättelycklig ut. Hon hade på något vis fått upp blixtlåset på ena sidan och lyckats pressa sig ut ur sin bag. Snabbt blev hon "infångad" och så gav vi oss iväg. Under hela resan "sjöng" katterna i olika tonarter och jag skrattade högt för mig själv. De låter ju så jättehärligt :-) På hemvägen var de alldeles tysta, precis som vanligt. Det är precis samma visa varje år.

Det är fantastiskt hur mycket glädje man upplever med sina vänner katterna. De ger hela tiden av sin värme och tillgivenhet. Känner man sig det minsta stressad så räcker det att sätta sig ner och prata en stund med katterna. Sedan är man lugn igen. De har ju alla olika personligheter och visar sin tillgivenhet på olika sätt. De är också så kloka. Även om alla katterna inte älskar alla sina kompisar så visar de varandra respekt. Det är mycket sällan någon ens "gruffar" med någon av de andra. Lilla Love far runt som ett yrväder och kastar sig över sina stora kompisar. Några hänger på och leker en stund med henne, medan andra inte vill leka alls med småbarn :-) Jasmine brukar lägga tassarna runt Loves hals och se till att hennes öron blir riktigt rentvättade. Loves protester hjälper inte när Jasmine bestämt sig - så öronen blir rena!

23/7 2007
Paris fick sina ungar i onsdags 18/7, tvillingflickor. Hon sköter om sina små på bästa sätt och tycker säkert att det är skönt att slippa den stora magen. Mer info om de två små kommer när de vuxit till sig lite. De växer snabbt. När de inte äter så sover de tillsammans i en liten hög, eller tätt, tätt bredvid varandra. Det ser ut att bli en blå och en brun.
Love växer och växer! Hon är otroligt pigg och charmig och älskar livet. Inte rädd för något, eller någon. Hon ligger och lurar för att kasta sig över de andra katterna. Med en nacksving försöker hon få dem att kapitulera. Det hjälper inte hur många gånger hon blir uppläxad – hon gör snart ett nytt försök! De vuxna katterna har stort tålamod med sin nya lilla familjemedlem. Jag tycker hon är väldigt lik sin vackra pappa Ruby i kroppen. Med en sådan pappa och en vacker mamma som Diaz kan det ju bara bli en jättevacker liten tjej ;-) Att Diaz ger fina barn vet jag ju - det räcker med att titta på Paris. Det skall bli väldigt spännande att ta Love på första utställningen och höra vad domaren tycker.
Tiramisus tvillingpojkar, Cozy och Ritchie, växer så det knakar. Snart är de uppe och skuttar runt!

11/7 2007
Nu är det bara ungefär en vecka kvar till Paris skall föda sin första kull. Hon ser ut som en liten fotboll. Det är så spännande! I måndags morse ringde Lena och talade om att Tiramisu fött två ungar. Allt hade gått bra och nu låg mor och barn i kattungelådan och allt var lugnt. Kunde jag komma och bekräfta att det var två pojkar? Självklart! Dennis, som börjat sin semester, följde med och hälsade på "underverken". Det är två pojkar, en "vit" och en "svart", alltså en maskad och en icke maskad. Båda är troligen mitted och åtminstone den icke maskade är tabby. Det skall verkligen bli roligt att följa dessa småttingars utveckling! Lena fick sitt stamnamn från Sverak förra veckan, S*Regnbågdockans. Grattis, Lena, till både kattungar och stamnamn!

28/6 2007
Tiden rusar iväg. Vart tog juni vägen? I helgen var jag i Holland och hämtade hem lilla All For Love. Det var verkligen roligt att hälsa på hemma hos Mirjam och få träffa henne och hennes familj och hennes fina katter. Ett helt gäng med 12-veckors kattungar + sex 6-veckors bebisar fanns i huset utöver de vuxna katterna. Katter överallt, med andra ord! I huset finns också Boaz, en härlig Berner Sennen. Hemresan med lilla Love gick helt utan problem. Love sov en del. När hon var vaken låg hon och tittade ut genom nätet på bagen. Inte ett enda litet pip på hela resan. Hur cool som helst. Här hemma väntade Dennis och Pernilla och våra katter. Love klev självsäkert in i familjen med svansen rakt upp - "Hej, här kommer jag! Är jag inte söt?" Det tyckte nog alla - utom Paris. Hon morrade åt sin lilla halvsyster och verkade tycka att matte var en riktig svikare som kom hem med någon som var mindre än hon. Trots att jag försäkrade Paris att hon fortfarande är lika fin och att vi fortfarande tycker lika mycket om henne, så fortsatte hon att morra så fort Love kom i närheten. Snacka om syskonkärlek! Idag är första dagen utan morr och det känns bra. Lilla Love är en mycket social och härlig liten katt med stort självförtroende och ett ljuvligt temperament. Hon växlar mellan att äta, sova, leka och spinna HÖGT. Hon spinner nästan högre än Jasmine, som verkligen har en "motor utan ljuddämpare". Antingen är det full far på Love, eller så sover hon djupt. Just nu har hon sträckt ut sig i hela sin långa längd mellan skärmen och tangentbordet och sover som en stock med ena bakbenet nonchalant slängt över telefonen. Jag skall väl lyckat ta några nya bilder på henne och lägga ut snart.

Nu till en helt annan sak: Det är intressant att upptäcka att så många i ragdollvärlden verkar intressera sig så mycket för Tiramisu. Trots att hon inte är en maskad katt med blå ögon. Nu pratas det tydligen om Tiramisus njurstatus. Ni som gärna pratar om andra uppfödare och deras katter och har synpunkter på så mycket, hör gärna av er till Lena eller mig så skall ni få fakta beträffande Tiramisu. Det är ju alltid bättre att prata med dem som har informationen än att prata om dem. Man vet ju inte vad man pratar om ifall man inte har tagit reda på hur det ligger till. Och så slipper det bli hönor av fjädrar, eller vad det nu kan bli. Tiramisus ultraljudsresultat har inte lagts in i rasklubbarnas officiella hälsoregister och ingen av oss som har information om testresultatet har talat med någon om det, så i det här fallet pratas det verkligen om saker man inte vet något om.

Det är för övrigt väldigt roligt att så många är positiva till de nonpointade ragdollkatterna och därför ser fram mot och hoppas på att de kan bli godkända som en syskonras till ragdollen inom en inte alltför avlägsen framtid. Tack alla vänner som visar ärligt intresse för vackra Tiramisu och nyfiket följer hennes väg i livet!

8/6 2007
Puh! Det är varmt att sitta inne och jobba nu, men jag får stå ut med det även om det är 30 grader och strålande sol ute. Det är mycket jobb nu och det är roligt. Var nyss i Rom och jobbade, skall till Hamburg i morgon och till Milano nästa vecka. Skönt att inte vara flygrädd! Idag kom min dispens från Jordbruksverket så nu är allt klart och jag kan åka och hämta min nya lilla docka på midsommardagen, som planerat.. Det skall bli väldigt spännande att få se henne i verkligheten. Lilla Love verkar vara lika bra i typen som sin halvsyster Paris och har dessutom riktigt blå ögon. Fantastiskt fin flicka med andra ord! Det skall bli väldigt roligt att hälsa på hos Mirjam och få träffa alla hennes vackra katter och alla 17 småttingarna hon har i huset nu. Gissar att där är "high life"!

5/6 2007
Om allt går som tänkt blir här kattungar i slutet av juli. Både Paris och Rose är troligen dräktiga. Hoppas att de inte tänker föda på samma dag - jag kan ju inte vara både i Lerum och hemma i Bollebygd på samma gång :-)
Hos Lena i Borås skall det också bli smått. Tiramisu är dräktig. Det blir en mycket spännande kull!

30/5 2007
Idag har Paris varit hos Björn Åblad på Blå Stjärnan och blivit ultraljudad. Både hjärta och njurar var helt normala.