Här skriver jag om lite av varje i katternas och min värld.
Inte varje dag kanske, men ibland när vi har något att säga.

Tidigare år:
2007
2008

2009

14 december

New Zealand Cat Fancy
har nu godkänt de solida Ragdollkatterna som fullvärdiga Ragdolls. Och inte nog med det, de har samtidigt passat på att godkänna mink, sepia, silver, smoke. Alla dessa varianter av Ragdoll registreras nu som fullvärdiga Ragdolls och har i och med det också full showstatus. Kanske ska man fundera på att emigrera till NZ? Vi har ju annars börjat fundera på att emigrera inom Sverige, men det är kanske dags att tänka om. Just nu är S*Dockgården's Live To Tell (Adam) världens enda registrerade och fullt godkända solida Ragdoll. Det känns lite häftigt! Det är skönt att det finns olika sätt att tackla samma katter. Jag tycker det är ett sunt tecken när inte alla går i samma fotspår - det gäller både i stort och smått.

ÄKs utställning
gick av stapeln i helgen. Jag var där med Love på lördagen, men eftersom damen visade att hon tappat intresset för att visa sig på utställning så tog jag inte ens upp henne till domaren. Så det blev en lugn dag i buren för Love och en trevlig dag bland trevliga kattvänner för mig. Här fanns många vackra Ragdolls, bl.a. SP S*Dockgården's Laura Pausini och S*Dockgården's Mickey Love ;-) Och en massa andra snyggingar - varav några blev BIS. Grattis! Martina och Sofia kom förbi och lämnade en julklapp till mig! Tusen tack! Jag är jättenyfiken nu - tycker det luktar lite gott om paketet. Måste jag hålla mig till julafton?

Julen, ja
Inte har jag kommit långt med julen inte, men gardinerna är uppe i köket, lussekatter bakades igår och pepparkaksdegen finns i en bunke i kylskåpet - Lenas recept så de blir garanterat goda! Så långt i planeringen brukar jag inte vara så här dags i december. Julkorten blir även denna jul en kreativ plan i huvudet. Kanske kommer det en jul när jag i god tid gör mina julkort. Hoppas kan man ju alltid :-) Det fanns en tid "förr i världen" när jag fick allt gjort i god tid, men det var då det. Nu får jag vara glad om jag har handlat julklapparna när julafton kommer.

11 december

Long time no see
Det är dags för mig att försöka skriva några rader om både det ena och det andra. En dagbok skall ju helst hållas uppdaterad, men det är inte alltid lätt att få inspiration till att skriva när den rätta känslan och energin saknas.

Pia - In Memoriam
Det är tungt att förlora en av sina närmaste vänner. All energi rinner bort och världen känns grym och tom. Plötsligt blir man påmind om hur snabbt livet kan förändras och man blir medvetgen om att man måste ta vara på varandra på bästa sätt medan man har varandra. Plötsligt kan det ju vara för sent :-( Många är vi som saknar Pia. Pia, som alltid fanns där för oss när vi ville prata katt. Det fanns inga genetikfrågor som blev obesvarade när man frågade Pia, det fanns ingen erfarenhet hon inte delade med sig av med glädje. En levande uppslagsbok när det gällde katt! Tack Pia för att du funnits i mitt liv och för att jag fick vara din nära vän! Du ska alltid ha din vrå i mitt hjärta, det vet du. Och förtsätt "spöka" så att vi känner att du är här :-) Dina katter har fått bra hem, det vet du. Tack alla som öppnat sina hem och tagit emot Pias bebisar med öppen famn! Pias familj är otroligt tacksamma. Sista katten som flyttade var lilla Drutten, den härligaste solida Ragdoll calicokatt man kan tänka sig - så underbart söt och så otroligt trevlig! Hon spann hela vägen till Landvetter och hela vägen hem till München! Det ska bli spännande att följa hennes utveckling så här på avstånd.

Vackra Laura
SP & CH S*Dockgården's Laura Pausini har visat framtassarna på utställningarna under året. Hon blev Supreme Premier på utställningen i Hilleröd i Danmark den 8 november. En sådan stor händelse ville jag ju inte missa, så jag åkte med Lena trots att jag inte hade någon katt att ställa ut. En tur till Danmark är ju aldrig fel. Årets glögg med clementinsmak blev inköpt på färjan. Flaskan är inte öppnad än så jag kan inte uttala mig om smaken.

Kattungarna (foton här)
har flyttat för länge sedan. Mickey till Olle. Olle rapporterar att Mickey är den goaste katt han haft och den enda som gärna ligger på hans bröst och gosar och att Mickey gillar sina tre nya stora kompisar. Mickey var lite tveksam till Bassen till att börja med. Bassen är ju väldigt lik vår Lillen och Lillen hade lyckats skrämma Mickey med ett ilsket fräsande när Mickey var för närgången och propsade på att leka med Lillens svans första gången de träffades. Lillen var mer intresserad av kattungematen hos kattungarna än av kattungarna.
Baby bor i Åsa hos min kusin Katarina och hennes familj. Lillmatte heter Malin och är väldigt förtjust i katter. Nya husse Danne var inte heller svår att få på fall, trots att han från början inte riktigt var inne på att familjen behövde ytterligare en katt – man hade ju redan två. Nu har även Danne insett att en Ragdoll är en speciellt älskvärd sort. Och lilla Baby är den bästa av alla! Om allt går som tänkt så kommer Baby så småningom att få en kull med nya Dockgårdare.
Love Me Do kallas numera Melker och bor hos Agneta och Ayla. Ayla är en Eurasier, precis som vår Laila. De trivs jättebra med varandra alla tre och Agneta är så glad att hon till sist vågade ta steget och bli "kattmänniska".
Tack alla för att ni tar hand om våra små! Mamma Love hälsar också.

Laila
Oj, vad den här goa tjejen växer. Hur stor ska hon bli egentligen? Nu väger hon över 21 kg. Vuxen tik ska ha en vikt på 18-26 kg, idealvikt är 22 kg. Hmm. Men förhoppningsvis går växandet inte lika fort i fortsättningen. Laila är en härlig hund – och så söt/gullig/vacker/fin (you name it) att i princip alla vi möter stannar och kommenterar henne. Gissa om vi suger åt oss allt beröm och vackra ord. Vi jobbar som bäst på att träna promenader i olika miljöer. I skogen och på trygga rundor i vardagsmiljön så är allt lugnt, men när vi kommer in till stan eller på annat okänt ställe med många bilar och annat hemskt, så blir Laila lite osäker och vill helst tillbaka in i tryggheten i mattes/husses bil igen. Men det går framåt och blir säkert bra med tiden. Just nu är Laila lite vilsen och extra trött. Hon löper för första gången i sitt liv.

Katterna
Askis var mycket olycklig under några veckor i höstas. Den sista påsen av det enda torrfoder hon tyckte om (Nutro Choice Kitten) hade tagit slut. Jag skrev om Askis och torrfodret i dagboken den 28 januari i år. Jag hade börjat fundera på att försöka få hem en säck från USA. Nutro för katt finns tydligen inte i hela Europa just nu. En lördag i september var jag i Torslanda och satte ljung på min dotters grav och tog sedan Laila med mig till Torslanda Zoo. Där fick vi en påse Eucanuba Kitten att prova till Askis. Jag hade ingen förhoppning alls att detta skulle passa – jag hade ju bjudit på det tidigare utan att Askis ville ha det. Gissa om jag blev glad när hon knaprade i sig den lilla hög jag lade på golvet (skål ska det inte vara!) framför henne! Och gissa om Askis var glad! Nu var ju hennes framtid räddad och magen slapp knorra mellan portionerna av blötmat. Madonna var också snabbt framme och testade Eucanuba och gav sitt OK. Så nu är allt som vanligt igen – när matte öppnar burken och häller två skopor på golvet i köket så kommer Askis som ett skott.
Madonna, ja. Hon har flyttat hemifrån! Hon bor numera hos Mirjam i Deje och skall förhoppningsvis charma någon vacker kille så att hon kan få bli mamma. Jag saknar också min vackra svarta skönhet. Det är tomt utan henne, men jag vet ju att hon fått det bra. Tro inte att jag gett upp med solida Ragdolls. Jag har bara tagit en paus till FIFe bestämmer sig för vad våra vackra solida katter ska heta och hur de ska hanteras inom förbundet. Tills detta blivit klart tar jag det lugnt och gläds med andra uppfödare med solida Ragdolls. Jag tänker också kalla dessa katter just solida Ragdolls i väntan på att de får ett eget namn i FIFe. Ett eget namn är viktigt, tycker jag, eftersom Ragdolls är maskade katter med blå ögon. Men tanke på släktskapet bör de solida självklart vara en syskonras! I Nya Zeeland kallas de solida Velvetdolls och är en fullvärdig syskonras till Ragdoll. Troligt är att de kommer att räknas som fullvärdiga Ragdolls inom kort. Det är skillnad på samma katter i olika länder!
Vår S*Dockgården’s Live To Tell - Adam (Paris och Ritches son) är den första solida Ragdollen i Nya Zeeland. Han har nyligen blivit pappa för första gången. Det blev fyra solida och tre maskade. Här finns foton. Det är ingen tvekan om vilken ras de här katterna är om man tittar på typen. Om någon tycker något annat än att de har bra ragdolltyp, så titta en gång till. Adam har fått mycket lovord av domarna i Nya Zeeland under året – de är alla överens om att han är en stor tillgång för Ragdollaveln där. Nu är ett paket på väg till mig med certifikat och rosetter, eftersom Adam flera gånger fått den fina utmärkelsen ”Breeder’s Award of Excellence”. Gissa om jag är stolt!
Lillen är sig lik. Ska alltid vara ivägen. Han har fått en ny beundrare i Laila, som tycker att det är hennes uppgift att tvätta hans öron och huvud många gånger varje dag. Det är så söta och nästan alltid nära varandra. Laila tar någon leksak och går och lägger den framför Lillen - som inte förstår vad han ska ha den till. Laila försöker visa att de ska leka, men Lillen fattar fortfarande inte. Det hela slutar med att de ligger nära varandra och sover en stund.
Juniora har fyllt nio år och Melaina har fyllt sju nu i höst. Våra vänner börjar bli till åren, men det är inget som märks på dem. Flisan är lika pigg och glad också trots att hon snart är 12 år. Flisan saknar Pernilla och kommer ofta och håller Dennis och mig sällskap nu för tiden. Paris, Love och Ritchie är yngst i huset och gör vad de kan för att hålla igång sina äldre kompisar. Love är lite väl retfull ibland - förmodligen pga av hennes "rödhåriga" sköldpaddsgener :-)

Utställning
I helgen är det dags för årets sista utställning. Love skall vara med för första gången sedan hon blev kastrat. Hon är nybadad och vacker och vi håller tummarna. Kanske ses vi där.

Snacka om väder
ska vi väl helst hoppa över. Som det har regnat den här hösten-vintern. Helt otroligt! Hos Ljómi, vår härliga islänning, går leran långt upp över hovarna. Ljómi går ju fortfarande i en mindre hage utan bete och det får han fortsätta med över vintern. Jag ska göra allt jag kan för att han ska slippa få återfall i fång. Nu är hans hovar helt friska och så vill jag att de ska fortsätta vara.

18 juli

Här är jag igen
Det var länge sedan jag skrev och många har stött på mig så jag ska försöka få ihop några rader trots att jag saknar den rätta skrivglöden. Vad har då hänt se’n sist?
Midsommar bjöd på kyligt och trist väder. Pia var här och firade med oss. Det har ju blivit lite av en tradition och det är roligt. Se’n var det alldeles för varmt några veckor, tyckte jag. Nu är det alldeles lagom. Sol ibland, moln ibland och inte så himla varmt. Dennis har börjat sin semester och tycker det är skönt att slippa gå upp tidigt och åka iväg till jobbet. Jag passar på att ta semester jag också, men jobbar om det dyker upp något jobb som måste göras. Pernilla, som jobbar hela sommaren, åker iväg hemifrån klockan fem varje morgon. Katterna sover bort mesta tiden av dagen och Laila antingen busar eller sover. På eller av gäller ju för henne.

Kattungar
Love’s kattungar föddes den 30 juni så de är 18 dagar idag. Det är en flicka och två pojkar. Alla ser ut att vara bicolour. Tjejen är brunpadda, ena killen är röd och den andra brun (eller kanske blå). Kan inte bestämma mig riktigt. Innan ungarna tar sig över kanten på bolådan och börjar upptäcka världen utanför (det brukar bli vid 3-3½ vecka) så brukar jag låta det vara lite dunkelt i rummet och inte hantera dem så mycket mer än när jag väger dem två gånger om dagen. Därför har jag inte kollat och jämfört färgen så noga än. Jag sitter förstås och hänger över bolådan ofta på dagarna och talar om för kattungarna hur fina de är och berömmer Love som är en jätteduktig mamma, men jag tycker det känns onödigt att oroa henne med att lyfta upp ungarna om de piper. Därför får färgbestämningen vänta ett tag. Den sista pojken fick plockas ut med kejsarsnitt, eftersom värkarbetet stannade av, så när veterinären ändå satte skalpellen i Love’s mage så fick han kastrera henne. Jag vill ju inte att hon ska behöva vara med om snitt en gång till. Allt gick bra. Love var lite groggy precis när vi kom hem från veterinären, men det tog inte lång stund innan hon åt, drack vatten och gick på lådan. Stygnen på magen har hon inte brytt sig om alls.
Här är en bild på lilla paddan. S*Dockgården's Margareta kanske :-)

Ljómi
Vår häst Ljómi har fått en ny liten vän. För två veckor sedan föddes ett litet stoföl i hagen. Det är Islandsstoet Harka som blivit mamma. Det lilla fölet växer så det knakar och har blivit väldigt social. Så fort man visar sig så kommer hon fram och ska bli kliad och gosad med. Det är svårt att slita sig och åka hem igen.

Laila
Laila har vuxit jättemycket de senaste veckorna, blivit lång i kroppen och fått längre ben. Hon ser inte riktigt så valpig ut längre. Med en viktökning på drygt ett kilo i veckan så undrar vi var detta ska sluta. Laila har lärt sig hoppa upp i sängar och soffor så nu är man inte säker någonstans längre. Rätt som det är har man en glad hund i knät :-) Katterna är fortfarande roliga att jaga (när inte matte eller husse ryter NEJ), hushållsrullar är jättekul att tugga sönder. Skor också och mycket annat också. Det gäller att vara snabb när katterna gör nummer två i lådorna – om man inte vill ha hjälp av Laila att ta hand om det. Snacka om att hundar är annorlunda än katter! Äckliga ibland alltså. Men för det mesta är det väldigt trivsamt med en hund i huset. Man blir alltid välkomnad hem som om man varit borta jättelänge, och inte bara en liten stund. Lillen blir också lika glad när man kommer hem, han ligger alltid på dörrmattan och väntar.
Titta, titta - jag är en ragdoll ...

Hur gick det med benet?
För att göra en lång historia kort så visade det sig vara värre med mitt ben än läkaren på akuten i Borås trodde. När jag inte blivit mycket bättre efter tio dagar så utnyttjade jag min privata sjukvårdsförsäkring och fick komma till en ortoped, som undersökte noggrant och lät röntga hela underbenet. Diagnos: Brutet vadben. Inte konstigt att jag fortfarande hade så ont och så svårt att gå. Nu har jag blivit mycket bättre och börjar så smått att ta kortare promenader. Snart är jag som vanligt igen och det känns bra.

Emigranten
Adam fortsätter att imponera på domarna i Nya Zeeland. Showsäsongen för honom är snart över för honom nu och sedan väntar vi med spänning på om de solida Ragdollkatterna skall registreras som egen ras, eller som Ragdolls. Oavsett vilket, så verkar det som de kommer att bli en syskonras fullt ut. Kul för dem där på andra sidan jorden. Vi håller tummarna och hejar på! Vi väntar också med spänning på att så småningom få höra när Adam blir pappa. Förhoppningsvis till fina småttingar med fina färger :-)

Ha en skön sommar allihop!

16 juni

Livet är härligt
Varje dag är jag lika glad när jag vaknar. Ännu en dag att uppleva. Nya saker att lära sig, nya människor att träffa, nya böcker att läsa, nya saker att glädja sig åt. Visst är det härligt!

Best in Show
Idag var t.ex. en extra härlig dag att vakna till. I inkorgen väntade ett email från Nya Zeeland. Adam hade varit på utställning i söndags igen. På Catz Inc. show. Han ställdes i klass NBC (New Breed or Colour) eftersom man inte bestämt vilket han tillhör än. I alla tre ringarna fick han Best In Show longhair and all breeds och Breeder's Award of Excellence! Gissa om vi är stolta och glada idag. Det var all breeds domare från TICA, Australien och Nya Zeeland i de resp. ringarna. Snart kommer rosetter och certifikat med posten till oss - vi är ju uppfödaren :-)
Det är märkligt hur olika man hanterar frågan om de solida ragdollkatterna inom de olika kattförbunden världen över. En del ser det positiva, andra ser det negativa. I en del förbund är de ragdolls, i andra är de inte det. Snart får vi veta vad de är I Nya Zeeland. Spännande!

Fler foton på Adam's sida

Våran student
Vilken tur Pernilla hade på sin studentdag den 29 maj. Solen strålade hela dagen och det var alldeles lagom varmt. Massor av folk på skolgården och massor av glada nybakade studenter. Grattis allihop och lycka till i livet! Massa kompisar och hela släkten var här och gratulerade Pernilla, som naturligtvis fick en massa presenter. Det blev en bra dag hela dagen! Sedan blev det två veckors "sommarlov". Igår började studenten sommarjobba. Elva veckor med tidig bussresa mot Göteborg. Bussen går 05.20 så moppen startar från oss strax efter fem. Förmodligen blir det inga särskilt sena kvällar under veckorna för Pernilla den här sommaren. Hon är jätteglad över att ha fått jobb och har massor med planer för hur hon ska använda lönen.

Veckan innan studentdagen var det studentbal på Marstrand. Pernilla tog med sig pojkvännen Tobias syster Moa. Så här fina var de när de gav sig iväg. Det är Pernillas kompis Ellie som skapat Pernillas häftiga frisyr, och Moas också. Ellies mamma är frisör och det verkar som Ellie ärvt en del av hennes känsla för hår.

Hundmänniskor
Tänk att vi har blivit "hundmänniskor" också! Nu är vi "kattmänniskor", "hundmänniskor" och "hästmänniskor". Det hade jag nog inte gissat för tio år sedan. Lilla Laila är ett härligt tillskott i familjen. Hon fortsätter charma alla hon träffar och har en härlig livsglädje. Hon växer så det knakar och är nu uppe i 9.5 kg. En del dagar är hon hur pigg som helst och busar hela dagarna, andra dagar sover hon mycket. Idag är en "sova-mycket-dag". Hon ligger ofta på rygg med alla ben i vädret och sover - precis som flera av våra katter gärna gör.Här finns foton på Laila.

Katterna
Katterna ja, de har nog vant sig vid sin nya kompis nu. En del sätter en gräns för hur nära Laila får komma och Laila förstår. Svårare är det med Madonna och Ritchie, som så gärna leker med Laila. När de försöker säga stopp så förstår inte Laila. När matte säger att det räcker med kattlek så slutar Laila, men så fort matte vänder ryggen till igen så har hon glömt vad matte sade ;-) Detta är något vi jobbar på varje dag. Å andra sidan så kommer både Madonna och Ritchie fram och lockar till lek så ofta de kan och de går inte undan när Laila fått ner dem på rygg. Katterna kan ju komma undan genom att hoppa upp på bord, klätterställning eller annat, så förmodligen är det inte så jobbigt som det ser ut för dem :-)
Här är ett par foton på vår vackra Lillen och några av hans tjejkompisar. Det är synd att Lillen inte tycker om att vara med på utställning. Han skulle stå sig bra i konkurrensen trots sina 10 år.

Syskonkärlek - Askis och Lillen

Askis dotter Juniora och morbror Lillen

Love
Nu är det bara ca 10 dagar kvar till Love ska få sin första kull. Så spännande det är! Love, som är en lååång och stooor hona börjar nu se ut som om hon svalt en fotboll. Enligt den högst ovetenskapliga metoden att väga honan på dag 35 och 42 och dela viktökningen med 50 ska Love få fem ungar. Vi får väl se om det stämmer. Det är vår första kull med rött så det är extra spännande. Blir det några paddor, creme och röda?

Ont, ont, ont
Det är inte lätt att stå på benen när man är gammal ;-) För första gången i mitt liv har jag ramlat så illa att jag fick åka till akuten. I måndags kväll skulle vi iväg till valpkursen. Jag tog Laila ut i trädgården för att rasta henne innan jag satte henne i bilen. Barfota halkar jag på en liten grässlänt vid altanen och lyckas på något vis vika foten framåt samtidigt som jag sätter mig på ändan. Resultatet blev att jag sträckte någon muskel och skadade någon nerv på framsidan av underbenet. Det gjorde så ont så jag skrek högt. Inte ens när jag födde barn skrek jag. Smärtan som kom i benen brände och stack och jag förlorade känseln och svimmade nästan flera gånger. Så i stället för valpkurs blev det akuten. Ingen är brutet som tur är och om jag bara rör mig försiktigt och sakta och kommer ihåg att lyfta på det onda benet när jag ska böja mig ner så gör det inte ont längre. Det ser nog ganska lustigt ut, men vad gör det. Är det inte värre än så här så ska jag inte Med lite tålamod blir jag säkert bra snart igen. klaga. Men varning - Gå inte på torrt gräs med bara fötter!

21 maj

Laila är här
Jaha, nu är familjen utökad med en hund också! En helt otroligt lugn och trygg liten Eurasiertjej flyttade hem till oss igår. Hon klev in i huset med stort självförtroende och brydde sig inte mycket om att nio katter tittade intresserat på henne. Katterna tog Lailas uppdykande med förvånansvärd ro. Den enda som morrade lite var Juniora. Det hade jag i och för sig kunnat gissa att hon skulle göra, särskilt som hon talade om för Britt-Marie häromdagen att hon inte tyckte det var nödvändigt att det skulle komma en hund i huset. Paris, som brukar kunna morra när det kommer ny katt, kom fram och nosade nästan direkt. Likadant gjorde Love. Lillen kom också nära och kollade och när Laila somnat på golvet bredvid Pernilla så vågade Lillen slicka Lailas baktassar. Ritchie och Madonna höll sig lååååångt ifrån, Melaina, Askis och Flisan brydde sig inte märkbart. Det blev mycket lugnare än jag trodde. Laila är van vid katter, men katterna har ju aldrig träffat någon hund, bara sett dem genom fönstret.
Hittills har det inte varit något som helst problem med Laila. Hon kissar så fort vi går ut med henne på gräsmattan och hon har gjort nr två. Hon äter och dricker, sover och busar lite. Första natten hos oss sov hon hela natten i eller bredvid sin säng på golvet i vårt sovrum. Rumsren verkar hon vara redan! Det är ju nästan som med kattungar. Och jag som hört att hundar måste tränas flera månader innan de blir rumsrena. Och att man ska behöva ha tidningar överallt på golven. Klockan fem i morse satte hon tassen mot min kind och gnällde lite. Hon ville gå ut och kissa. På den vägen är det – inte en pöl alltså. Allteftersom timmarna går blir hon modigare och modigare. Hon har försökt få igång katterna att leka, men inte lyckats än. Det blir husse och matte som får ställa upp. Två turer till stallet har det blivit idag. Så trött man blir av att se hästar och får. Sover flera timmar. Tusen tack Helena och Jörgen för en fantastisk liten tös!
Mer om Laila och oss andra en annan dag! Nu är det nästan läggdags!

18 maj

Bröllopsdag
Idag är det 19 år sedan Dennis och jag gifte oss i Göteborgs Rådhus. Vi valde den långa vigselversionen, men vigselakten gick väldigt fort så jag undrar hur den korta varianten är - hinner alla in i rummet innan den är över :-) Det är svårt att greppa att det verkligen gått så många år. Bara när jag tänker på att Pernilla faktiskt snart fyller 19 är jag säker på att det är så länge sedan. Hon var ju i magen när vi gifte oss. Vi har firat ikväll med champagne och lite god "minnas-tillbaka-mat".

Öron: Små söta
"Lilla" Madonna är sedan slutet av januari en "RagaMuffin" i FIFe. FIFe har givit våra fullfärgade Ragdollkatter ett namn och en preliminär EMS-kod. Detta betyder att katterna nu räknas som en icke godkänd ras. Man har föreslagit oss, som jobbar med godkännandet av dessa katter, att presentera en preliminär standard, vilket vi också gjort. Denna standard skickas till utställande klubb när man anmäler katterna till utställning. Meningen är att domaren ska använda standarden som verktyg när h*n gör sin bedömning av katten.
Madonna har varit på utställning två gånger den senaste tiden. På Sydkattens utställning i Malmö fick hon en professionell bedömning utifrån den preliminära standard vi presenterat. Inga som helst problem för den domaren med vår preliminära standard.Öronen var t.ex.”Excellent form. Sitter fint. Storlek OK”
I går på Spinneriets uställning valde domaren att inte använda den preliminära standarden, utan tittade på Madonna (och de andra tre RagaMuffin-katterna) ur ett huskattsperspektiv. Vad säger ni om t.ex. Öron: "små söta"? Jag jobbar seriöst mot målet att få en ny ras godkänd. På väg mot det målet väljer jag att ställa ut mina katter, dels för att domarna och andra intresserade människor ska få se dem, dels för att jag ska få en indikation på om jag är på rätt väg i mitt avelsarbete. Då behöver jag inte en bedömning där domaren tycker att min katt har små söta öron. Och detsamma gäller för resten av bedömningen också. Det är ju ingen mening att lägga tid, energi och pengar på att ställa ut en katt om man får bedömningar liknande den igår. Då kan jag i stället själv avgöra Madonnas kvaliteter utifrån den preliminära standarden. Vi hade dock ett långt, trevligt och intressant samtal med domaren innan hon bedömde våra katter och jag är helt överens om mycket av vad vi pratade om, så dessa rader är inte menade som en skugga över domaren utan mer ett uttryck för min frustration över hur det verkar fungera. Men att vi skulle kunna använda CFAs Ragamuffinstandard håller jag inte med om. Det är ju i FIFe vi valt att registrera våra katter. Nu har jag ställt frågan till Sverak om vad man kan förvänta sig när man ställer ut en icke godkänd ras och väntar med spänning på svaret.

Trots besvikelsen över bedömningen av våra RagaMuffin så var det en väldigt trevlig dag tillsammans med många goa kattvänner. Vad vore livet utan vänner? Absolut ingenting. Tack för att ni finns :-)
Grattis till Laura och alla andra vackra Ragdolls som var i panelen!

Viktor vet hur man gör :- )
Loves och Viktors möte verkar resultera i småttingar i slutet av juni. Precis tre veckor efter sitt besök hos Viktor visade Love upp riktigt röda tuttar - t.o.m. nio stycken. Hon har en extra :-) Hon har redan gått upp nästan ett halvt kilo i vikt och det bådar ju gott. Hoppas på fina småttingar efter dessa fina föräldrar :-)

Laila
På onsdag börjar ett nytt kapitel i vår familj. Då flyttar Laila hem till oss. Laila är en åtta veckor gammal Eurasiertös, hur söt som helst! Hon är vår första hund så detta är väldigt spännande! Vad ska katterna tycka?
I lördags var vi och hälsade på uppfödaren och fick träffa pappa hund, Dusty, som kommit från Danmark med sin familj för att hälsa på valparna innan de flyttar hemifrån. Dusty var verkligen en riktigt snygg och väldigt trevlig bekantskap! Cool som en Ragdoll :-)

Liten utställning
Förra söndagen gick jag upp i ottan och följde med Lena och Laura till Smaalenenes utställning i Ski. Jag skulle haft Love med mig, men eftersom hon varit hos Viktor så fick ju inte hon åka med. Huh, så trött man är när klockan ringer halv fyra på morgonen när man inte somnat förrän halv ett! Nästa gång blir det nog hotell igen. Bortsett från en viss trötthet och en iskall utställningshall så var det en trevlig dag. Laura tog sitt certifikat och det var ju det som vi åkte till Norge för. Det var en mycket liten utställning. Bara fyra domare, så det var ca 160 katter. Bara 11 RAG - minus Love. Nu blir det väl Danmark för Laura till hösten kan jag tänka.

Var snälla mot varandra. Idag säger mina änglar: "Ha kul, välj glädjen!". Det skulle många må bra av att göra. Skratta mycket, var snälla mot varandra, och lev livet så att du kan vara stolt över vad du åstadkommit :-)

4 maj

Blandad kompott
Sommaren har varit här och hälsat på. Vilka ljuvliga dagar det varit under förstamajhelgen! Sitter äntligen här och skall försöka sammanfatta livet sedan förra gången jag skrev.

Love in love
Love har äntligen varit och träffat sin pojkvän Viktor. Tack Viktor för den fina blå bollen du skickade till Love! Den luktade jättegott och fick Love att genast bestämma sig för att hälsa på dig. Kärleksparet har gjort vad de skulle och nu hoppas vi på att snart kunna konstatera att det väntas kattungar i familjen. Om ca två veckor vet vi.

Kär katt har många namn
Från andra sidan klotet meddelar Adams nya familj att han nu är registrerad som en Velvetdoll i Nya Zeeland och får paras med Ragdoll utan restriktioner. Senare i år när Adam gjort sina fyra utställningar kommer han troligen att bli godkänd som en Ragdoll. I Nya Zeeland är det så att en ny färg inte gör en ny ras utan nya färger sorteras liksom in under befintlig ras :-)
Hittills verkar de domare som sett honom eniga om att han är mer Ragdolltypisk än många Ragdolls är. Men det visste vi ju redan.
Citerat från mail vi fick efter första utställningen:
”The three judges there, nn, nn and nn, are all very experienced and highly regarded long hair judges.  All three spent quite a bit of time with us and they were all captivated by Adam.  I was told that he was fabulous, that he had better type than many of the Ragdolls in the show, that they had no doubt that he was a Ragdoll and that he should be recognised as such, that he had wonderful size for his age, 4.8kg at 8 months, that he would be an asset to the Ragdoll breeding programme here, that his fur texture and colour were wonderful, they all loved his head size and type, in other words I think that they liked him!”

Ny familjemedlem
Snart får vår familj tillökning med en liten hundbaby. Laila är en vargfärgad Eurasiertös, och naturligtvis den sötaste lilla hund som finns. Hon valde oss och det var kärlek vid första ögonkastet. Det ska bli väldigt spännande att höra vad katterna har att säga om detta nytillskott. Mer om Laila kommer när hon flyttat hit. Tack, Helena och Jörgen! Vilken tur vi haft som hittat er!

Utställningar på gång
På söndag 10 maj åker jag med Lena och Laura till Norge. Love skulle följt med, men det går ju inte nu när hon är parad, så jag blir sällskapsdam på den här resan.
På Spinneriets utställning ställer jag ut Madonna på söndagen. Jag är väldigt stolt över henne. Hon har ju otrolig Ragdoll-typ och ett härligt Ragdoll-temperament. Och så häftig med sina gulgröna ögon. Det kommer ytterligare tre RGM-katter på söndagen, så alla ni som är nyfikna på våra fina färggranna RagaMuffins – kom och titta på katterna och hälsa på oss!
Till Ulricehamn och Varberg har jag anmält Madonna båda dagarna.

Madonna
På tal om Madonna. Hon är så roligt den här tjejen! När ingen annan har lust att leka så leker hon själv. Hon lade snabbt beslag på den lilla ljusblå bollen, som Viktor skickade till Love. Hon springer runt med den i munnen en stund innan hon släpper ner den för källartrappan. Sedan dundrar hon ner för trappan och hämtar bollen – upp igen och släpper bollen, ner igen för att hämta den … sedan ett varv i huset och sedan källartrappan igen … Hur länge som helst! Man blir glad bara man ser denna vackra svarta tjej! Hon är ju snart vuxen och det är dags att börja söka en vacker kille till henne. Till en så fin flicka passar inte vilken pojke som helst J

Många kattvänner undrar
Jag får då och då frågan vad folk håller på med i ”ragdollvärlden”. Varför kastar man skit på varandra i dagböcker, bloggar och forum? Dessutom ofta helt utan grund. Vad svarar man på det? Jag brukar säga att jag tycker det är jättetråkigt och att jag är övertygad om att sån’t här, förr eller senare, alltid slår tillbaka på den som snackar skit och sprider osanningar. Jag tycker också att de som offentligt snackar skit eller sprider saker, sanna eller osanna, skulle tänka på hur detta uppfattas av dem som ’står utanför’ Ragdollvärlden. Presumptiva köpare kanske drar sig för att köpa kattunge från dem som ’hänger ut’ andra uppfödare på internet. Åtminstone är det de signaler jag fått. Det sättet att tänka stämmer också med vad mitt sunda förnuft säger mig. Ragdollen är den populäraste rasen just nu och det finns väldigt många uppfödare som har väldigt fina katter, så man kan välja vem man köper från och vem man rekommenderar till sina bekanta. På nätet finns allt kvar för evigt och dumma mail sparas antagligen hos mottagaren och kan kanske "bita en själv i svansen" någon gång i framtiden. Ska man prata illa om andra så bör man hålla sig till sanningen och kunna stå för vad man säger och skriver. Tycker jag som gillar ärlighet och ogillar skitsnack. Kramar till dem som drabbas. Nog om detta trista ämne.

Reiki
Mitt intresse för reiki väcktes för många år sedan när min frisör berättade att hon gått första reikikursen. Jag blev så fascinerad och nyfiken på den här formen av healing. Hösten 2001 och våren 2002 gick jag de första två kurserna. För ett par veckor sedan tog jag nästa steg och nu kan jag titulera mig reikimaster. Jag har inga planer på att ha kurser själv, men det är en fantastisk förmån att kunna hjälpa både djur och människor. Reiki lindrar både oro och fysisk smärta. På köpet har jag också utvecklats som människa och fått ett öppet sinne. Mycket oro och negativt tänkande har försvunnit. Härligt!

Paris söker nytt hem - kanske
Vår vackraste Paris verkar inte trivas med alla i familjen. Därför tror jag att hon skulle få det bättre i en lugnare miljö. Kanske i ett hem med vuxet sällskap och bara en katt sedan tidigare. Paris kan säkert tänka sig att flytta in hos någon samtidigt som en kattunge flyttar in. Paris har alltid varit ”mattes katt”. Hon är blyg och försiktig och kan bli lite stressad i oroliga situationer. Hon tar inte för sig tillsammans med de andra katterna hos oss och detta har blivit tydligare sedan hon blev kastrerad. Jag hoppades att hon skulle trivas med att följa med mig på utställning, men hon visade väldigt tydligt att det tyckte hon inte om när jag hade henne med mig till Sydkattens utställning för ett par veckor sedan. Huh, som hon fräste och sprattlade när assistenten tog henne ur buren. Jag har aldrig hört någon katt låta så illa. Hon skrämde säkert många runt omkring. Hon fortsatte fräsa och sprattla när jag tog henne. Hon var helt enkelt skräckslagen, stackars liten. Trots det så använde hon inga klor och inga tänder – hade hon gjort det så hade blodet sprutat om mig. Så det blir naturligtvis inga fler utställningar för Paris. Det känns svårt att tänka mig att inte ha Paris i huset – hon är ju min ”hjärtekatt”! Men för hennes skull söker jag nu nytt hem till henne. OM rätt hem dyker upp vill säga.

Be careful out there och var snälla mot varann!
Kramar till mina vänner!

16 april

Hästglädje, vitsippor och tussilago
Vilket härligt påskväder vi fick! Sol och värme och massor av vårblommor överallt. Gröna små blad på buskar och träd. Sommardäck på bilen. Äntligen känns det som vintern är över.

Glädjande: Idag har veterinären varit på återbesök hos vår häst Ljómi, som pga fång stått på boxvila i halva ligghallen sedan början av mars. Han har medicinerats med smärtstillande antiinflammatorisk medicin hela tiden. Sedan förra helgen har jag trappat ner på medicinen och igår var första dagen helt utan medicin. Gissa om jag var rädd att smärtan skulle komma tillbaka. Veterinären var mycket nöjd med Ljómi, som var helt smärtfri och rörde sig normalt i både skritt och trav. Nu är det en lång väg tillbaka till normalt hästliv. Nja, normalt blir det nog aldrig riktigt i Ljómis ögon. Han kommer aldrig mer att få gå fritt på bete. Hästar som en gång haft fång kan få det tillbaka igen om de t.ex. äter för kraftigt foder, eller för mycket. För er som inte vet vad fång är så kan man kort säga att det är en komplex sjukdom som ger symptomen i hovarna. Det blir inflammation i hovväggen och hästen får otroligt ont i hovarna. Vi är så glada att vår älskling nu är på rätt väg och skall göra allt vi kan för att han ska slippa få tillbaka den här otäcka sjukdomen. Ljómi var så glad när han för första gången på drygt fem veckor fick komma ut ur sin box och röra sig en liten stund. Han var väldigt tveksam till att gå tillbaka in i igen och det kan man ju förstå. Nu blir det till att stängsla en liten hage till honom intill ligghallen så att han kan få röra sig lite mer. Och sedan göra hagen större och större – men utan gräs! Tänk bara att få stå och njuta av våren med vinden blåsande i manen! Det finns två hästar som har turats om att hålla Ljómi sällskap när han varit sjuk. Någon av dem står nästan alltid i den andra halvan av ligghallen. Det är som om de kommit överens om att inte lämna kompisen ensam. Hästar är kloka!

Häftigt: Samtidigt som Ljómi blev sjuk i början av mars så fick jag väldigt ont i någon muskel någonstans långt inne i höger ljumske. Det gjorde ont bara på ett enda ställe och bara när jag skulle resa mig från sittande. Aj, aj, det gjorde verkligen jätteont och det tog lång tid att resa sig. Kände mig som 102 ungefär. Det blev inte bättre och inte sämre. Och självklart glömde jag hela tiden av mig och satte mig gärna på huk och kollade hovar, tömde kattlådor, och annat. När Ljómi inte svarade så bra på den första medicinen och vi fick ny medicin så gick min konstiga smärta över till att stråla ut från korsryggen, ner i höger skinka och ner i benet. Ischjas kanske. Värst var det på morgonen, men smärtan fanns hela dagarna, bara när jag rörde mig. Igår var första dagen för Ljómi utan medicin och igår var första dagen när jag blev nästan helt utan smärta. På morgonen kände jag lite av smärtan och stelheten, men framåt kvällen upptäckte jag att jag kände mig nästan helt bra. I morse kändes det fortfarande lite stelt, men mycket bättre än på flera veckor. Nu på eftermiddagen har mitt onda helt försvunnit – samtidigt som Ljómi blivit medicinfri och godkänd av veterinär. Häftigt, eller hur!

Kul: Vår RagaMuffin ”randiga Ritchie” är numera registrerad som Ragdoll! Jo, det är faktiskt sant. Dock inte i FIFe, men i TICA. TACK Mirjam! Så här står det på hans TICA Certificate of Registration ”Brown (black) Classic Tabby/Mitted – Ragdoll”. Det är lustigt det här med att samma katt kan vara olika raser i olika länder. Men vad gör det egentligen? För mig är han alltid samma katt.

På lördag bär det iväg till Malmö för Sydkattens utställning. I sista stund bestämde Lena och jag oss för att boka varsitt rum till lördagkvällen. Tanken på att gå upp klockan två på natten och ge sig iväg var inte lockande. När skulle man då hinna sova? Nu blir det god sömn och hotellfrukost i lugn och ro – härligt! Det blir Paris och ”lilla” Madonna som följer med på resan. Love, som jag hade hoppats skulle vara dräktig vid det här laget, får stanna hemma. Undrar när hon tänker löpa egentligen?

Nu ska jag gå och bada Paris. Ha det bra i våren allihop. Några av oss träffas troligen i Malmö på söndag.

1 april

Valpar och lamm - men inga kattungar i sikte
Vår valp är född! Hon föddes natten mellan torsdag och fredag förra veckan. Mer om henne kommer när hon är ungefär fem veckor. Innan dess vet vi inte vilken av de fyra töserna som kommer att bli vår.

På gården där vi har vår häst finns inte bara hästar. Bl.a. finns det en bagge och några tackor. Nu finns också sex lamm - tre tvillinpar. Hur söta som helst förstås! De äldsta är nog snart en månad gamla och de yngsta föddes i måndags förmiddag. När jag var borta hos vår häst för att ge honom medicin på morgonen så stod den blivande mamman ensam i hörnet på ängen. Hon ropade på mig och pratade med mig, men dumma jag förstod inte vad hon sade. Jag misstänkte att det var lamm på gång. När jag kom tillbaka några timmar senare så stod hon på samma ställe med ett litet lamm vid sidan av sig. Jag ringde Katarina som har gården och hon trodde att tackan ville ha lite vatten och lite havre. Kunde jag ge henne det? Självklart, sa jag. Bäst att slänga in lite havre till de andra fåren så de låter mig gå in i fred, tyckte Katarina. Visst. Jag krokade av kedjan på grinden och tog två steg åt sidan för att ta havrehinken. Vem vräker sig mot grinden då? Jo, baggen - Pappa Päron! Vips var han utanför och jag fick trycka till grinden med all kraft jag hade för att inte mammor och småttingar skulle ta sig ut också. Där stod jag och Päron. Vad göra. Jo, mer havre i hinken förstås och sedan försöka få honom att följa med mig. Öppna havreskåpet - jaja :-) Snabbt var halva Päron inne i skåpet. Det var inte lätt att knuffa ut honom igen - han är start den killen :-) Tur att han är så snäll! Jag har ju inte vett på att vara rädd heller. Han är uppfödd på flaska och snäll mot människor, det visste jag ju. Han gick efter mig in i hagen igen och jag satte ner havrehinken och gick snabbt ut igen och lade på kedjan. Puh! Hur skulle jag nu komma ner till tackan på ängen? Slängde en näve havre till in till fåren och tog en liten hink med havre och en hink med vatten i händerna och klev över staketet där det är som lägst. Allt väl? Nja, Päron tyckte att min havrehink såg intressant ut. Den tänkte han ta hand om :-) Så han var snabbt efter mig och buffade mig i baken. Stark är han vill jag lova! Jag slängde en näve havre på marken, men det hjälpte inte. Han buffade och buffade. Till slut tog jag havre i båda händerna och ställde ner havrehinken till Päron, hängde vattenhinken över armen och klättrade ner för slänten till den nyblivna mamman. Ingen Päron efter mig, tack och lov! Mamma Får blev jätteglad över vatten och havre - och ett lamm hade blivit två under tiden jag försökte ta mig fram till den lilla familjen. En alldeles nyfödd och alldeles blöt liten lammpojke stod på darrande ben bredvid sin mamma och storebror. Tvillingar här också alltså! Efter att ha hälsat på mor och barn så lyckades jag ta mig ut ur hagen utan fler buffar från den stolte fadern :-)

Love visar fortfarande inga tecken på att vilja löpa. Jag har sagt till henne att hon har en månad på sig, sedan blir det kastrering. Hoppas hon lyssnar!

I lördags var det kalasdags! Lille Henrik firade sin 1-årsdag! Han fick massor med fina presenter. Mamma Helene meddelade att lillkillen var helt slut när dagen var över.

Idag är det verkligen vår, så underbart! Sol och +10 grader. Katterna njuter ute på altanen och jag sitter vid datorn. Har jobb att göra, så det blir inget vara ute i solen idag. Mer än mina utflykter till stallet förstås. Ljómi verkar smärtfri i sina hovar nu, men han går fortfarande på smärtstillande. Ska börja trappa ner på medicinen i morgon och är livrädd att han ska visa smärta igen. Fång är ingen rolig sjukdom!

Dagens undring 1 - Hund- och kattavel: Hur kan man tycka det är fel att blanda olika kattraser och få huskattungar samtidigt som man tycker att det är helt OK att korsa olika hundraser och få blandrasvalpar? Missförstå mig inte - jag tycker inte att man ska avla fram huskatter :-) MEN jag har svårt för logiken att det ena är OK men det andra är tabu! ??? Förstår inte riktigt skillnaden! Om någon kan upplysa mig i frågan ska jag lyssna med intresse :-)

Dagens undring 2 - Facebook: Nu har jag testat någon vecka, men tycker inte det är roligt. För gammal förstås ;-)

Ha det bra i den sköna vårsolen!

24 mars

Ny vecka - nya planer
Livet blir aldrig tråkigt, det händer ju alltid något man inte planerat. Planer ändras t.ex. Love's tilltänkta fästman skall flytta, vilket har föranlett oss att ändra våra parningsplaner. När Love äntligen behagar löpa så skall hon i stället åka och hälsa på snyggingen Viktor - om hon inte dröjer för länge förstås. Har hört att Viktors kulors dagar är räknade. Vi håller tummarna för att vi hinner i tid :-) Så hallå Love, sätt fart!

Madonna fortsätter att växa. Hon har hunnit bli sju månader och väger nu 4 kg, precis lika mycket som mamma Paris nu väger efter kastreringen. Båda kommer säkert att fortsätta lägga på sig ett tag till.
Madonna ja, det är snart dags att tänka på att hitta en snygg kille till henne också. Här har vi ju 'fritt val' i raser - en non-ras får man para med vilken ras som helst :-) Ska vi ta en skogis, en siames, en sphynx, en sibir, en neva, en birma ... ??? Vad tror ni blir snyggast ihop med en katt av fin ragdolltyp? Men det kan förstås bli lite konstig typ på kattungarna, så det är kanske bäst att försöka hitta en snygg Ragdollpojke :-)

På tal om Ragdoll så ser det ut som vår lille Adam kommer att vara en Ragdoll, och inget annat, i Nya Zeeland :-) Där har de ett annat sätt att se på färger och raser. Mer om detta kommer så småningom.

Det är en spännande vecka det här. Kanske föds det en liten valp till oss :-) Mer om detta kommer säkert en annan dag.

I helgen har jag för första gången varit delegat på Sveraks årsmöte. Det var både trevligt och intressant. Enligt deltagare som varit med förr så var det ett väldigt bra möte, det bästa någonsin, i väldigt positiv anda. Jag kan bara hålla med. Och så givande och roligt det är att träffa och prata med uppfödare av andra raser. Vi hade verkligen jättetrevligt. Om jag ska hitta något negativt att säga om dessa två dagar så är det detta: Skäms alla ni som fullkomligt plundrade Royal Canins lilla monter på kattmatsproverna! Vi mötte massor av folk med famnen full med massor av prover på den kattmat som var menad att räcka till alla. Hallå, hur tänker ni när ni ser till att gama åt er själva utan att tänka på att vi var många vars katter säkert skulle bilivit glaga att få smaka lite ny sorts mat. Fy och usch, så besviken jag blir på folk!!! Men 'gratis är gott' - eller är det det! Jag tycker nog inte det.
Love fick förresten sitt fina diplom som BIV RAG f 04 i Sveraks Årets Katt 2008. Love tackar och spinner :-)

Vår häst Ljómi kämpar på. Han är fortfarande lite öm i sina hovar, men humöret är det inget fel på. Glimten i ögat hela tiden och mycket bus på gång så fort han får chansen. Stora blöta 'pussar' i nytvättat hår är härligt - det fick jag igår :-) Ljómi har en ny kompis, som håller honom sällskap dygnet runt nu när han är instängd i ligghallen. Tyvärr ska kompisen flytta till helgen :-( Vi får se hur det blir se'n.

Till helgen blir det 1-årskalas. Lille Henke, barnbarnet, fyller år och det ska firas förstås!

I morgon ska jag hälsa på Lenas kattungar för sista gången innan de flyttar hemifrån. Det blir spännande!

Ha det bra därute och var snäll mot varandra!

12 mars

Hallå våren - kom tillbaka!
Äntligen ska jag försöka författa några rader i min dagbok. Det är svårt att skriva när inspirationen saknas, men eftersom många saknar mina små rapporter så får jag väl försöka ändå.

Först och främst – TACK för alla gratulationer till min födelsedag! Jag är väldigt glad och tacksam för all uppmärksamhet i samband med firandet av min hedervärda ålder. Presenter, blommor, fina kort, mail, sms … massor med vänner och släktingar på besök och många glada skratt och återseenden. Det var roliga dagar, men det känns ändå skönt att fått firandet överstökat. Nu är det tio år till jag behöver fira födelsedag igen :-)

Dagens häftiga snöande känns ju helt fel! Vackert, jovisst, men snön kunde väl kommit på julafton i stället! Stackars små fåglar och andra djur, som börjat hoppas på våren. Men våren kommer nog en annan dag. I helgen skall det bli flera plusgrader, sägs det. Hoppas det stämmer.

Ikväll har det varit styrelsemöte i Västsvenska Kattklubben, men snön gjorde att jag fick stanna hemma. Vår häst Ljómi är sjuk (han har fått fång) och är ordinerad ”boxvila”. Eftersom han går i lösdrift, dvs är ute dygnet runt, så har han ingen box, utan har stått i en liten, liten hage sedan i helgen. Bästa kompisarna finns i hagen bredvid så att de kan ”prata” över stängslet. På grund av vädret behövde Ljómi komma under tak. Han ska ju inte behöva stå under bar himmel när det blåser och snön vräker ner, stackarn. Så det blev till att fixa stängsel runt halva ligghallen i stället för att åka iväg på styrelsemöte. Nu står han (förhoppningsvis) där under taket och mumsar på sin kvällsmat. Jag säger förhoppningsvis eftersom jag inte är säker på att han finner sig i att stå instängd och inte se sina allra bästa kompisar. Han har visserligen andra hästkompisar nära sig, men med Ljomi vet man aldrig. Han har alltid varit bra på att rymma. Ont i hovarna och el i ledningarna hindrade honom inte i går kväll när han tyckte att han ville ut ur sin hage. Plötsligt var han ute och promenerade på gräsmattan. Tack Katarina – tur att du upptäckte honom så fort och kunde stänga in honom igen! Hovslagaren har varit och ”bråkat” med hovarna idag och tagit av skorna, så hovarna är ömmare än i går, men jag undrar om det håller buskillen under taket i natt. Hoppas det!

Nästa helg ska jag ut på långresa. Jag ska till Borås och bo på hotell :-) Jag blir en av VKs representanter på Sveraks årsmöte. Det skall bli roligt och intressant. Det blir säkert trevliga dagar! Mycket kattsnack den helgen.

På tal om katt så har vår emigrant Adam blivit en Velvetdoll – preliminärt godkänd syskonras till Ragdoll. Nya Zeelands kattförbund ser positivt på de solida Ragdollkatterna och nyfikenheten verkar stor både från uppfödare och domare. Adam ska nu få börja åka på utställning. Det blir spännande att följa hans framsteg i utställningsvärlden. Tack Gill och Mike för att ni tar hand om och älskar vår härlige kille. Lycka till med Velvetdolls, eller vilket namn de nu får när de blir riktigt godkända.
Adams färgglada kullsyskon, Funny, Olle och Madonna, har fått sin EMS-kod RGM i FIFe och Virgin är förstås en äkta RAG. Så det går framåt även här ;-) Vi tar ett steg i sänder och det känns bra.

Flisan har fyllt 11 år. Det är svårt att tro, hon är lika ungdomlig som hon alltid varit. Gissa vem som tog sig ända upp på bokhyllan och tuggade i sig de fina ampelliljeskotten jag fått. Ja, just det – Flisan! Hon klättrar högre än någon av oss andra :-) Nästa gång vi firar kattfödelsedag i familjen blir i april när Love fyller två år och sedan blir det Askungens och Lillens tur - de fyller 10 år i maj!

Ha en skön helg allihop och håll tummarna för våren!

2 mars

I'm back!
Nja, jag har ju förstås varit här hela tiden, men inspiration att skriva i dagboken har det varit dåligt med. Skrivandet flyter lättare när det finns kattungar i huset - då finns det alltid något nytt att berätta. Men nu gör jag ett försök att få till några rader i alla fall, trots att inspirationen egentligen fortfarande saknas. Jag vet ju att det är många som tittar in ibland för att se om jag har något nytt att komma med.

Nytt för idag är att vi fått bekräftat från Sverak att maskade kattungar efter våra fullfärgade RGM kommer att registreras RAG - precis som det var innan vi fick en EMS-kod. Detta besked var väntat, men det känns ändå skönt att få det på papper så att säga! De maskade katterna är ju rasrena Ragdolls så vad annat skulle de kallas!? Nu känns det lätt att ta fler steg mot godkännande av våra vackra färggranna katter.

Vad har hänt annars de senaste veckorna? Inte så mycket att berätta om kanske, men jag gör ett försök.

I går var vi på dop. Dennis yngsta barnbarn Tindra döptes i Gestads kyrka. Efter lite missöden på vägen så blev Dennis och jag en halvtimme försenade till kyrkan. Ja, så kan det gå. Vi kom dock i tid till dopet och det var ju huvudsaken. Jag tror att det är en mening med allt som sker. Igår var det meningen att Dennis och jag på detta sätt skulle slippa att sitta av en gudstjänst. Vi har väldigt svårt att tro på gud och är därför inte längre medlemmar i Svenska kyrkan. Dopceremonin var dock väldigt trevlig. En gullig äldre kvinnlig präst såg till att lilla Tindra blev döpt ordentligt och lilla Tindra var hur duktig som helst. Inte en endaste liten protest mot att bli hållen högt upp i luften och därefter bli alldeles våt på huvudet. Efter dopet blev det kaffe, mackor och massor med hembakade bullar och tigerkaka. Mums!

Vi har varit på hundträff och träffat massor med trevliga hundar. Kanske föds en liten valp med adress Bollebygd i slutet av mars. Mer om detta kommer.

Ute snöar det för fullt just nu! Snälla, snälla våren - kom NU! Vi vill inte ha mer snö och kyla. Katterna sitter ofta i fönstret och tittar längtande ut mot altanen och undrar när det blir dags att få komma ut igen. Särskilt Flisan och Melaina längtar. De älskar verkligen att vara ute. På tal om Flisan så fyller hon 11 år i morgon. Det är ju inte länge sedan hon var en liten kattunge. Hu så tiden rusar! Hon är nu en värdig kattdam, men hon har barnasinnet kvar. Hon kan dra igång och leka vilt när det passar henne men just nu tycker hon nog att livet är ganska trist. Pernilla har varit borta drygt två veckor och Flisan saknar henne verkligen och sätter sig utanför Pernillas dörr och jamar hjärtskärande minst en gång varje dag. På lördag kommer Pernilla hem efter tre praktikveckor i München. Om hon inte bestämmer sig för att stanna där förstås. Vad jag förstår så trivs hon jättebra och har det jätteroligt. Men hon saknar sin katt och häst förstås, så kanske kommer hon hem :-) Hoppas mamma och pappa som saknar sin tjej!

Nu är det dags för mig att att åka och ge Ljómi, vår häst, lite mat. Plus lite B-vitaminer, eftersom han började fälla vinterpälsen i slutet av förra veckan. Ljómi undrar också var Pernilla är och kommer att bli jätteglad när hon kommer hem. Det är sju Islandshästar i hagen och ett "stackars" halvblod, Don Juan. Han undrar säkert varför han måste tillbringa sina dagar med en massa "småttingar", som dessutom sätter honom på plats och bara tillåter honom att komma fram till maten när det passar dem.

Ha det bra och håll tummarna för våren!

6 februari

Vår snart?
Ännu en fredag - glädjens dag! I kväll blir det räkor till katternas stora glädje - och vår förstås. Det är så enkelt och så gott!
Idag är det slaskigt i Bollebygd. Igår kom lite snö - idag regn. Det ska bli skönt när våren kommer! Förra veckan när jag var inne i Göteborg såg jag både krokus och andra vårblommor! Längs husväggen längst upp på Arkivgatan kommer alltid lökarna upp först och där var massor grönt som kommit upp redan. Så vackert och så glad man blir!

I söndags var Lena och jag i Örebro med våra tjejer. Det var trevligt och det gick bra. Laura tog sitt första CAPS (CAPE har ju bytt namn nu). Några CAPE har hon också så hon är på god väg mot Supreme! Nominerad blev hon också - som vanligt :-) Lilla Virgin fick också en fin bedömning, men föll bl.a. på sin ögonfärg, och blev Ex 2. Love fick sitt första CACS och Madonna fick en jättefin bedömning.
På tal om utställningar så har Love stått på kö hos GRK och har nu fått en plats där nästa lördag. Kul, kul! Vi kanske ses där?

Love, ja. Jag går och väntar på att hon ska löpa, men det verkar inte som hon har så bråttom med det. Kanske i morgon, kanske en annan dag eller vecka. Någon dag blir det väl kan jag tänka :-)

Idag har jag ingen inspiration att skriva, så jag får fortsätta en annan dag. Ha det bra därute och tänk positivt - våren är ju snart här!

28 januari

En glädjens dag !
Idag är en glädjens dag - trots att det inte är fredag! FIFe har gett våra solida Ragdolls en preliminär EMS-kod, RGM, och ett eget namn, RagaMuffin. Även om inte namnet känns som det allra bästa, med tanke på att det redan finns inom andra förbund och att dessa katter inte är riktigt desamma som våra solida katter, så känns det ändå väldigt positivt att våra katter nu fått en preliminär EMS-kod och ett namn. Det är ju samma katter oavsett vilket namn de har. Det är ett stort steg framåt för oss som jobbar för de solida katterna och det känns roligt att det inte bara är vi här i lilla Sverige som har fastnat för dessa katter. FIFe har ju inte valt att ge dessa katter en EMS-kod pga av att tre uppfödare här i vårt lilla land önskar oss det. Intresset finns naturligtvis på annat håll också. Vad gäller eventuell oro för ögonfärg och vitfläck, så kan inte detta "problem" vara större här än mellan andra syskonraser. De uppfödare av solida Ragdolls vi talat med har inte noterat sämre ögonfärg på de maskade avkommorna. Och den som inte vill ha solida katter i sina stamtavlor behöver inte ha det.. Idag föds en hel del RAG med dålig ögonfärg och också många katter med oönskat vitt på t.ex. öron. Så det eventuella "problemet" finns redan innan de solida kommer in i bilden. Tiden får utvisa vad som är rätt och vad som är fel i frågorna ögonfärg och vitfläck. Under tiden glädjer jag mig åt detta positiva besked.

På söndag skall Madonna ställas ut med den nya EMS-koden i Örebro. Troligen blir hon den första RagaMuffin som ställs ut inom FIFe. Jättespännande och otroligt roligt om hon blir först - det är ju historiskt :-) Och extra roligt är att det är Albert Kurkowski som får äran att bedöma henne. Han har ju ett varmt hjärta för de solida katterna och brukar betona att "colour doesn't kill".

Också för Askungen är det en glädjens dag. Matte beställt 30 kg torrfoder till henne. Nu tror ni väl inte jag är klok, men det är jag :-) Så här är det: Under Askungens första sju år i livet levde hon bara på blötmat. Totalvägrade torrfoder! Jag provade alla sorters torrfoder i alla befintliga smaker. Men inget passade. Tills den dagen som jag på en utställning fick en provpåse på Nutro Choice Kitten! Tack Gibbon! När jag kom hem den dagen tog jag några bitar ur påsen och lade på golvet framför Askungen! Hon åt! Jubel i huset blev det och nästa dag skyndade jag iväg och köpte en stor påse av detta fantastiskt goda foder. Askungen var lycklig och på den vägen har det varit ända tills man bestämde att inte sälja den här maten i Europa längre. Stackars Askis! Vi lyckades få tag i två 7-kilossäckar, så det har varit lugnt ett tag. Men nu är det snart tomt i sista säcken och jag började oroa mig för vad Askis skulle säga när hon inte får sin mat längre. Maten ska för övrigt serveras i en liten hög direkt på golvet - från skål går den inte att äta :-) När högen är slut och Askis blir sugen igen så kommer hon och talar om att nu behövs en ny hög av hennes favoritmat. Lyssnar ingen vid första försöket att få påfyllning, sätter Askis sig på matburken och lägger huvudet på sned - och jamar högt! Då kan ingen motstå henne. Idag hittade jag ett ställe som har kvar av det älskade fodret - i enkilosförpackning, så snart kommer 30 påsar av det att levereras direkt vid dörren. Askis lycka är gjord - och mattes också! Åtminstone för den närmaste framtiden :-) Vi tar tacksamt emot tips på extra gott torrfoder som vi kan prova. När de trettio kilona är slut så måste vi ha ett alternativ. Så hör gärna av er!

22 januari

Sorg, Regnbågsdockor och emigranter
Idag är en tung dag - min dotter Ulrika skulle fyllt 40 år. I stället för att fira dagen med henne här hos oss, så får vi försöka hedra henne genom att tänka extra mycket på henne och på allt roligt vi hade tillsammans med henne. Tänker på henne gör jag varje dag, men idag tänder jag ett extra ljus. Sorgen mattas av med tiden, som tur är, men saknaden finns där varje dag. Det är tungt att förlora ett barn och en syster- och orättvist att någon som bara är 33 ska behöva lämna sin familj och sina vänner innan hon knappt hunnit börja leva.

Tiramisus småttingar växer och växer. Jag var och hälsade på dem häromdagen. De är så fina! Lena skickade över några bilder igår. Visst är de fina :-) Grattis Tiramisu och Lena!

Från Nya Zeeland kommer bara positiva rapporter om Adam och hans kompis Vanessa. Adam fortsätter att imponera på alla som träffar honom. Jag fick ett par nytagna foton igår på Adam och Nessa igår. Här är ett av dem.

Till min glädje så kommer jag inte att behöva gå upp 05.20 under hela åtta veckor :-) Pernilla har fått ett stipendium i skolan och åker till München för att praktisera under tre veckor. Så jag behöver bara gå upp så här tidigt i fem veckor - yippie!
GRATTIS Pernilla, du är så duktig!

Mitt förra dagboksinlägg har fått mycket respons. TUSEN TACK alla ni som mailat och ringt! Det känns bra att känna så mycket sympati och stöd!

20 januari

Trött, ledsen och besviken
Målet med min dagbok är att i positiv anda skriva lite om katternas och min familjs liv i största allmänhet. Dagens inlägg får betraktas som en engångsavvikelse från mitt vanliga skrivande, eftersom jag känner att jag behöver få göra min röst hörd i frågan nedan. Jag återgår sedan till katternas och mina vanliga funderingar.

Idag gick musten ur mig helt och hållet. Jag fick en fråga via mail huruvida jag läst senaste inlägget i en annan uppfödares dagbok på nätet. Minuten senare kom samma fråga via telefonen. Undrande gick jag in och läste i dagboken. När jag gjort det fylldes jag av en trötthet, som spred sig ut i minsta por – och jag blev obeskrivligt LEDSEN och BESVIKEN. Jag kan ju inte förstå varför någon, och framför allt inte den här personen, som jag alltid hållit högt och respekterat, väljer att göra ett sådant här inlägg i sin privata dagbok. Min fråga blir VARFÖR – vad vill hon uppnå? Jag kan ju bara försöka gissa. Vi som åsyftas i inlägget är TRE personer, som envisas med att följa våra hjärtan och jobba för en sak vi tror på – nämligen den solida/fullfärgade Ragdollen. Är man rädd att vi ska lyckas? Ja, jag tror nästan det. Först blir vi uteslutna (två av oss i alla fall, den tredje lämnade klubben självmant) ur den klubb dagboksskribenten är medlem i. När vi är uteslutna, och man inte har koll på var vi befinner oss i vårt jobb med den solida Ragdollen, då kan man inte låta oss jobba vidare i fred utan tar upp den här frågan på det här sättet. Det är det som gör mig frågande, ledsen och besviken. Varför inte vända sig till oss/mig direkt, eller kanske lägga inlägget i ett forum där vi kan bemöta det? Det hade känts ärligare. En sak är säker – ju fler skriverier av den här typen, desto envisare jobbar jag vidare mot mitt mål - syskonras. Även om jag mot förmodan skulle tröttna halvvägs mot målet, så kommer jag att fortsätta till slutet. Jag önskar mig bara att få jobba ifred mot mitt mål. HÄR är mitt svar på dagboksinlägget.

Godnatt och sov gott!

9 januari

Idag är det fredag, "glädjens dag", som vår städerska Inger på jobbet alltid sade. Hon var alltid så positiv och glad och därför blir jag alltid extra glad på fredagar :-)
Katterna är också extra glada på fredagar, åtminstone på fredagar när det bjuds på räkor. Idag är det en sådan fredag. Så här går det till hos oss när räkorna kommer fram: Alla katterna väntar tålmodigt medan jag skalar räkor och lägger i två högar, en till katterna och en till mig. Dennis och jag vågar knappt prata under själva skalningen, eftersom vi då kanske ger något ljud eller ord ifrån oss som katterna (läs Askis och Juniora) tolkar som att det är "varsågod". Så fort jag skalat färdigt och börjar dela räkorna i småbitar blir det oro i lägret och katterna intar sina positioner - Juniora på hyllan under soffbordet, Lillen och Askis på golvet vid mina fötter, Love under soffbordet, Melaina i fåtöljen, Flisan bredvid mig på soffans armstöd och Paris en bit från soffbordet. Alla får sina bitar i tur och ordning, några väntar tålmodigt (Flisan och Lillen), några tar nästan mina fingrar också eftersom räkor är så gott (Askis och Juniora), Melaina är också ivrig men biter mig aldrig :-) Paris tycker inte om att knuffas och slåss för sina små räkbitar, så hon väntar på sin tur bakom de andra, hon vet ju att jag kommer och ger henne när de andra fått sina bitar. Madonna och Ritchie förstår inte vad allt detta handlar om, de har inte upptäckt hur gott räkor är :-)

Hos Lena har det fötts småttingar. Tiramisu har fått sin kull. Det blev två maskade pojkar, en solid röd hane och en solid padda. Här kan du läsa mer.

Reikikursen förra helgen var spännande. Nu hoppas Dennis på många behandlingar. Det är många år sedan jag började med reiki och nu känner jag att det är dags att gå vidare med den. Det är så häftigt att detta verkligen fungerar, för fungerar gör det - jag lovar! Energimedicin av bästa sort :-)

Här hemma har livet återgått till det normala igen. Dennis började jobba igen i onsdags, efter sju veckors sjukskrivning pga av häloperationen. Nu kan han ta sig fram utan kryckor, men fort går det inte än :-) Pernilla har börjat sin nya praktikperiod idag, så nu har jag åtta veckor framför mig med väckarklockan ställd på 05.15. Någon som vill byta? Katterna mår bra. På nyårsdagen hade vi den årliga vägningen. Alla håller vikten ganska bra, utom de som fortfarande växer. Tyngst är Lillen med 7.75 kg, lättast är Paris på 3.3 kg, men nu när hon är kastrerad så räknar jag med att hon ökar en del i vikt. Jo, Madonna är föstås lättast än så länge. Hon vägde in på 2.8 kg.

Igår kom de utlovade fotona på S*Dockgården's Janis Joplin, Paris och Viktors dotter. Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att det var foton på Paris. JJ är otroligt lik sin mamma och ser ut att bli lika fin. Titta här.

Från Nya Zeeland rapporteras att allt är bra med Adam och Vanessa. De verkar trivas med att ha hamnat mitt i sommaren på andra sidan jordklotet. Jag skulle också gärna vara där!

Snart är det dags för utställning igen. Den 1 februari är Lena och jag i Örebro och ställer ut våra små och också Laura och Love. Om Love behagar löpa innan dess så blir det ingen utställning för henne, men hon verkar ha kopplat bort tankarna på småttingar nu i vintermörkret.

Ragdollen är Sveriges populäraste katt 2008! Det läste jag i Göteborgs-Posten idag. Det är extra roligt när nyheten presenteras tillsammans med en bild på en av våra katter. En av GPs fotografer var hemma och hälsade på när vi bodde i Mölndal och hon passade på att fotografera kattungarna, som Melaina hade då. Nästan varje gång GP har någon liten notis om katter, så tar de fram en bild på en av våra kattungar. Jättekul!

Förra lördagen var vi och hälsade på Helena och Jörgen och deras härliga, vackra hundar! Vi har hittat en hundras som är precis som våra Ragdolls :-) Ligger i soffan och vill bli kliade på magen, precis som Lillen. Sover på golvet med alla fyra i vädret, precis som Love, Ritchie och Paris. Vill alltid vara med husse och matte, nyfikna, sällskapliga och hjälpsamma :-) Mer om detta kommer säkert så småningom.

Ha en skön helg allihop! Ikväll börjar "Let's Dance".

1 januari

Gott Nytt År 2009! Var rädda om varandra och tänk positiva tankar så blir det säker ett fint år.

Jaha, nu är både jul och nyår firade och det känns skönt. Det har varit lata dagar, utan annan stress än den som blivit när vi varit iväg och fikat här och där :-) Ljuset har vänt och nu kan man börja se fram mot våren :-) Men innan dess blir det kanske en massa snö och jättekallt, man vet aldrig. Den som lever får se.
Nyårsafton firade Dennis, jag och katterna i lugn och ro (ja, lugn och ro o lugn och ro – brandvarnaren gick igång när vi rostade bröd till maten. Himla liv på den, men vi fick ju en bekräftelse på att den fungerar. Det är tryggt så här i levande ljus tider.) Det går ju inte att gå bort och lämna katterna ensamma med alla nyårsfyrverkerier och våra vänner har också djur som de inte vill lämna ensamma hemma. Så Nyårsafton brukar bli en familjekväll hos oss. Vi åt den vanliga fisksoppan med räkor, lax, torsk, saffran, vitlök, vitt vin, grädde … och sedan kaffe och glass. Lite TV-tittande och plötsligt var det nästan midnatt och smällandet började. Katterna brydde sig inte så mycket. De var lugnare än jag trodde de skulle vara. Det är vackert med fyrverkerier, men måste det smälla så mycket.
Julafton firade vi också i lugn och ro tillsammans med Dennis mamma, min dotter Pia och dotterdotter Michelle. Pia tyckte jag städat dåligt och passade på att dammsuga hela bottenvåningen och snygga till i köket. Sedan fixade hon i ordning julmaten. Det enda jag behövde göra var att duka. Tack Pia! Efter julklappsutdelningen försvann Pernilla till pojkvännen. Det är inte mycket vi ser av henne när hon har jullov. Jo, ibland är förstås kompisarna här också. Det är trevligt.

Olle ringde och berättade att han varit hos veterinären hela tisdagen med Dennis, katten alltså. Det är njurarna som spökar. Kram Dennis och Olle – vi tänker på er och håller tassar och tummar!

Det är lite tomt här hemma efter Paris och Ritchies härliga, färgglada kull.
Lena är ”lyrisk” över lilla Virgin, som gärna sitter på mattes arm och hänger med på det som händer i deras hus.
Olle med matte Ewy och husse Jan var vi och hälsade på häromdagen. Matte och husse har inte ord för hur fantastisk Olle är. Han trivs jättebra med sina nya kompisar, de två Griffondamerna, och de verkar trivas med honom. Han har varit ute och promenerat i koppel ett par gånger och säkert blir det fler promenader.
(Olle, människan och Olle, katten – Dennis, människan och Dennis, katten. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen J )
Idag kom det foton från Louise och Funny. Titta in på hennes egen sida (Funnys sida). Funny är så vacker - väldigt lik sin pappa Ritchie. Ragdolltyp har de ju verkligen, men ”fel” färg förstås ;-) Ibland skriver Funny några rader om hur hon har det i sin nya familj. Det verkar som alla trivs väldigt bra med varandra.
Från Adams familj får vi email nästan varje dag. Nya fonon finns på Adams sida. Både Adam och hans reskompis Vanessa trivs jättebra i sitt nya hemland. Resan verkade inte ha påverkat dem alls och de har acklimatiserat sig i sitt nya hem. De äter, sover, leker och gör allt annat som små glada, pigga katter brukar göra. Och de njuter av sommaren! Tänk, de är ju på precis andra sidan av jordklotet. En häftig tanke! Tänk att någon tycker så mycket om vår lille Adam att han fick flytta så långt bort! Adam är den första solida Ragdollen i Nya Zeeland och förhoppningsvis ska han bli pappa till många vackra ”vanliga” maskade Ragdolls och solida Ragdolls. Vi önskar Gill och Mike lycka till med sina planer för Adam!
Madonna förgyller våra dagar. Hon är ett riktigt litet charmtroll, som får alla som träffar henne att falla för hennes charm. Hon lockar Ritchie, Love och Paris att leka. Det är full fart ibland. De härjar högt och lågt.Melaina hänger med ibland också, men ”gamlingarna” är svårare att få med sig. Lillen ställer upp med sällskap i soffan och lite tvätt om det behövs. Han är mycket för att ta hand om de små i huset.

Små bollar är Madonnas favoritleksaker, när hon inte leker jaga kompisar. Hon dribblar dem fram och tillbaka och bär ibland stolt runt dem i munnen.
Ritchie håller fast vid sin vana att gå runt och ligga en stund i varje knä. Han är noga med att vara rättvis. Han fortsätter stadigt att växa. Undrar just hur stor ska han bli.
Love är charmig och vacker, som vanligt. Hon har ett underbart temperament och är alltid snäll. Men en så’n retsticka hon är. När hon tycker alla kompisar är tråkiga som sover, så smyger hon sig på någon av dem och klappar till med tassen. Helt plötsligt är de klarvakna och undrar vad som hände och racet är igång. Det är inte alltid Love uppskattas i de här lägena, kan jag berätta. Jag brukar säga till henne att hon är en ”ettrig, rödhårig bråkstake”.
Paris har accepterat sitt nya liv som kastrat och har fått sin lekfullhet tillbaka. Hon kommer alltid när jag gör rent i lådan som står i badrummet. När spaden kommer mot kanten på lådan så blir det en skuggning, som hon kan se från utsidan. Det är jätteroligt att försöka fånga den :-) En annan väldigt rolig lek är ”fånga lilla ljusreflexen från kylskåpsdörren”. När man öppnar kylskåpet blir det en skugga på golvet från dörren. I den här skuggan finns en liten ljusfläck. Den ska fångas! Om vi inte ser upp så fastnar Paris med huvudet mellan kylskåpet och dörren. Hittills har hon klarat sig :-)
Melaina är lika snäll och rolig som vanligt. Hon är mycket speciell och har ett härligt humör och självförtroende. När hon inte glädjer någon av oss andra två- eller fyrbeningar med lite småprat eller annan omsorg, tillbringar hon mycket tid med att sova på precis samma ställe på precis samma säng precis varje dag J
Juniora har fyllt åtta år. Hon är lika vacker och lika egensinnig som alltid. Klippa klor på henne är en upplevelse. Det blir en liten kamp om vem som är envisast. Man får inte vara rädd för spott och fräs då inte. Pernilla är den av oss som är snabbast med klotången och får flest klor klippta innan Juniora tröttnat helt och hållet. När man släpper ner henne så skäller hon långa haranger, se’n är det bra igen. Juniora har sina egna gränser i alla lägen. Samtidigt som hon ska bestämma själv så är hon väldigt noga med att vara nära och gärna knô ner sig bredvid den som sitter i fåtöljen. Hon har mycket charm den här damen J
Askis håller ställningarna som husets lilla clown. Ni skulle se henne när hon försöker charma mig för att få något godis. Huvudet på sned, tassen upp och den mest bedjande blick i de blåaste Ragdollögon jag sett. Räcker inte detta så lägger hon försiktigt tassen mot min kind och jamar. Om jag negligerar henne så kan hon sätta sig framför mig nos mot näsa och titta intensivt på mig i hopp om att få det hon vill. Ofta faller jag förstås för hennes charm J
Lillen är vår riktiga baby och vår allra största (både i sätt och storlek) sällskapskatt. Han är lyckligast när han kan ligga mellan husse och matte i soffan, och ännu lyckligare när Pernilla är hemma så han kan ligga hos henne i fåtöljen. Då blir det trångt och gosigt J
Flisan är husets ”grand old lady”. Alltid lika snäll och alltid lika trevlig. Hon blir 11 år i början av mars och det är svårt att tro. Hon är lika smidig som hon alltid varit. Inga stela leder här inte. Flisan saknar Pernilla, som inte är hemma så mycket nuförtiden, så hon kommer ofta och håller oss sällskap.

Paris småttingar från kullen med Viktor har skickat hälsningar. Alla tre är kastrerade nu och trivs och har det bra i sina famljen.
Freddie bloggar vidare med hjälp av sin husse (läs här). Han är klurig den katten och en så’n härlig humor han har. Och så snygg han har blivit!!! Det blir roligt att följa hans blogg.
Freddies bror Kurt (kallas Edgar) har skickat några foton (se här)och lovat att text kommer när han blir lite äldre.
JJ har lovat att foton ska komma.

Ha en bra början på året allihop! Jag har mer att skriva om, men det får bli en annan dag. Nu håller jag tummarna för Tiramisu och hoppas på att snart få höra från Lena att bebisarna kommit. I morgon skall jag på en reikikurs. Det blir spännande.